Har ni varit orsaken till olycklig kärlek nångång?
Såhär är det:
jag lärde känna en kille genom ett par vänner, han var alltså deras vän. Första gången vi träffades pillade vi i oss eufori-medel (behöver inte gå in mer på det) och han blev kär i mig. Men det var inte besvarat från min sida.. då trodde vi i alla fall att det bara var en fix-ide han fått eftersom han hade varit hög första gången vi träffades och kanske kände mer han vad han i vanliga fall skulle känna.
Men tiden gick, och det började bli jobbigt att umgås med honom för han var väldigt öppen med hans känslor.. speciellt när han var hög eller full. En kväll ställde han till med en jävla scen som hade kunnat komma ur en film. Han var helt enkelt jävligt olyckligt kär att till och med jag kunde känna det och började själv må dåligt och fick typ skuldkänslor.
Det slutade med att han dumpade sin dåvarande flickvän för min skull. Sen träffades vi inte så ofta av olika anledningar, men nu har jag börjat se honom igen eftersom vi har gemensamma vänner. Och tydligen har hans känslor inte svalnat. Han har visserligen skaffat sig en annan tjej, men han skulle kunna dumpa henne på fem röda om jag bara sa till.
Han ser så himla sårad ut, när våra blickar möts. Det är verkligen svårt att umgås med honom för jag vet inte hur jag ska vara, vad jag säga eller hur jag ska titta på honom. Han tolkar mina blickar som känslor för honom och så får han ideer om att jag visst känner något längst där inne (som han säger). Men jag förklarar för honom att jag inte gör det, men han vägrar lyssna.
Vadfan ska jag göra? Vad säger man när han säger en massa fina saker till mig och jag inte kan säga det tillbaka? Man känner sig så jävla dum och så jävla elak. Han är ju en riktigt bra kille, och en jättefin vän.. men han lider ju och det suger så jävla mycket att veta att jag är orsaken till att han lider.
Hur har ni gjort i en sån här situation?
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|