Min polare som redan är en man!
iväntan på allt anart jag jobar på nu så kan ni läsa en redan färdig text om hur min polare lasse som är en man har de i sit liv =P
Lasse Kustjägare blir sjuksköterska
Dagen gryr över den mysiga förorten Slaktarmossen, utanför den stora staden. Solen kastar sina strålar mot betongfasaderna och letar sig sig in genom fönstren för att väcka goda och onda medborgare, till en ny underbar dag i den bästa av världar.
I sin etta vaknar Lasse Kustjägare till liv med ett ryck i sitt kerontält, som han har satt upp i rummet. Dovt morrande krälar han ur sovsäcken och gör etthundrafemtio armhävningar på knogarna, därefter på pannan ställ i en halvtimme och avslutningsvis några hundra karateslag mot diskbänken. Lasse avspanar terrängen efter fientliga aktiviteter, men ser bara ett tidningsbud och två förälskade katter i barnens sandlåda.
"Jävla skit" morrar han och beslutar att minera sandlådan, eftersom han hatar katter i allmänhet och kattungar i synnerhet. Sedan får han annat att tänka på. Idag är en stor dag för Lasse, han ska praktisera som sjuksköterska på Dödsskuggans långvårdssjukhus som ett led i sin omskolning. I början var Lasse besviken, för han ville hellre vara på en akutmottagning, där det är mycket blod och smärta. Men sedan lyckades hans handledare att övertala honom med argument om hur bra det är med före detta officerare med sin ledarskapsförmåga inom vården. handledaren antydde till och med om att det fanns långvårdsavdelningar som behövde ryckas upp. Åtminstone tyckte Lasse att hon antydde det.
"Ordning skapar säkerhet" vrålar Lasse och väcker därmed halva kvarteret. Sedan packar han uppdragssäck med lite nyttoprylar, som till exempel en wiresåg, överlevnadskniv, basker, regnställ, larmminor, reservproviant och en bildförstärkare. Han ger sig därefter av mot Dödsskuggans långvårdssjukhus. Väl framme imponeras Lasse av den stora byggnaden i sjuttiotalistisk betongdesign. Han tycker att den påminner lite om den Tyska Atlantvallen. "Hårt o tufft" tänker han och marscherar taktfast genom de ödsliga korridorerna till avdelning trettioett, där han med ett perfekt taktsteg anmäler sig för en översköterska med ett ljudligt vrål: "Översköterska! Sjuksköterskepraktikant Lasse anmäler sig enligt order!"
Konstigt nog blir inte översköterskan det minsta imponerad av Lasses anmälan, ej heller hans heroiska käkesframskjutning och välputsade marschkängor. Tvärtom betraktar hon Lasse med något som liknar skepsis, men det bekommer inte Lasse det minsta. Nu skall här skapas ordning. stället ska ryckas upp, det skall Lasse se till. Men när han får ut sin uniform blir han besviken. visserligen är den grön (om än i en mesig nyans) men designen är tokmesig och den lämpar sig inte alls för terrängförflyttningar eller hinderbana. Sedan blir det än värre när översköterskan försöker neka honom att ha sina kängor. Hon mumlar något otydligt om träskor men där går fan i mig gränsen för Lasse som fortfarande är i psykisk obalans efter besvikelsen över uniformen.
Alla har rätt till min åsikt.
|