Kommer allt bara bli extremare?
Jag kom att tänka på det häromdagen då jag och en vän till mig satt och diskuterade barndomsminnen, att allt bara stiger en grad när det gäller typ... allt. Visst förstår man ju teknologi och diverse andra framsteg. Inget slutar ju att utvecklas, men saker i människans betende känns väldigt bakåtsträvande.
Ni kanske tänker vad faan snackar han om? Här är några exempel.
1. Våldet i ens vardag . När jag var tolv år gammal, så gjorde man diverse småbus. Kanske man hamnade i ett slagsmål också någon gång. Men man blev snabbt polare igen. Idag så ser man tolvåringar som bär kniv, röker, slåss och till och med jonkar. Och de har inte egentligen växt upp i en värre miljö än vad man själv gjort. Ändå ägnar de sig åt saker som jag inte ens hade tanken på att göra i den åldern.
2. Kärlek. När man var tolv år gammal, så var man ju överglad om man ens fick kyssa en tjej kommer jag ihåg. Det var sådär pirrigt roligt. Sex fanns inte ens i ens skalle på det sättet som i en vuxen människas. Idag hör man till och med om tolvåringar som snackar om att sex är en självklarhet och har haft sin debut redan.
3. Pornografi. Det som jag alltid trott var hårdporr är tydligen mjukporr idag. Och om man ser i dagens mått så är faan den senaste Vicks reklamen mjukporr.
Summan av kardemumman. Är det jag som har börjat bli gammal och säger "det var bättre förr" alldeles för ofta, eller är detta en "naturlig" utveckling?
At the gates of Eternity...
|