Är jag på riktigt eller? Ber om ursäkt för den missvisande titeln. Såhär i studenttider börjar man fundera lite på vad man åstadkommit sedan dess, inte så mycket ska det visa sig. Av någon anledning träffar jag aldrig rätt och jag lyckas aldrig slutföra det jag påbörjar. Här är min lilla resumé för de senaste åren: Studenten. Sommarlov. Flyttar till Gbg. Jobbar på Gothia hotell under slutet av sommaren. Börjar på Chalmers, efter två veckor får jag panik, hoppar av och ringer till Karlstads universitet, de kunde ge mig en plats på Idéhistoria, taget. Flyttar hem. Börjar läsa Idéhistoria, klarar 5 veckor, får panik och hoppar av. Arbetslös. (En del svartjobb och så vidare.) Jobbar lite som webdesigner, gör en del andra designjobb, annonser osv, klarar mig (knappt) helt enkelt.. Sommar igen. Flyttar till Gbg. Jobbar lite som målare, får en egen lägenhet, flyttar in och börjar studera Kinesiska, klarar mig till November då jag kommer in på ett universitet i Peking, jag är deprimerad och känner inte för att harva i götet när jag kan harva i kina. Säger upp kontraktet. Flyttar hem (snacka om förlust). Jobbar som högstadielärare, bestämmer mig av någon outgrundlig anledning för att skippa Kina och stannar hemma. Flyttar till Norge. Jobbar här, på ett bemmaningsföretag, haft lätt tio jobb sen jag kom hit. Är fortfarande inte lycklig. För en vecka sen var jag säker på att jag skulle åka till Argentina och läsa spanska en termin, nu vandrar tankarna igen och jag får panik. Har ni liknande erfarenheter? Vad har ni gjort? Hur känns det? Och, viktigast, hur tror ni man kan komma tillrätta med tillvaron? /Rotlös, hemlös, tröstlös.