Teddy Pendergrass död

=(

Först Yabby You och nu även Teddy Pendergrass. Må båda vila i frid!

R.I.P.!

http://www.expressen.se/kultur/1.1845967/ett-discoevangelium

http://www.youtube.com/watch?v=GyZcPCR10p0
http://www.youtube.com/watch?v=3HPAgiVdILo
http://www.youtube.com/watch?v=zolWsJG551A
http://www.youtube.com/watch?v=GqDFs6moiPI

Teddy Pendergrass, one of the most successful R&B singers of the 1970s and ’80s, passed away yesterday after a battle with colon cancer. He was 59. Pendergrass was diagnosed with cancer last year and had a difficult time recovering from surgery; he died at Bryn Mawr Hospital outside of his native Philadelphia, ABC News reports. The five-time Grammy-nominated singer had chart-topping hits in three different decades with 1978’s “Close the Door,” 1988’s “Joy” and 1991’s “It Should’ve Been You,” plus well-known songs like “Love TKO,” “Two Hearts” with Stephanie Mills and “Hold Me,” a duet with Whitney Houston that featured on Houston’s 1985 debut album.


Pendergrass’ rise to international fame was briefly halted after he was involved in a 1982 car crash that left him in the hospital for six months and paralyzed from the waist down, but he didn’t let the accident prevent him from making music. “He had about 10 platinum albums in a row, so he was a very, very successful recording artist and as a performing artist,” Pendergrass’ friend and collaborator Kenny Gamble, of Gamble & Huff, told the AP. “He had a tremendous career ahead of him, and the accident sort of got in the way of many of those plans.”


Pendergrass began his career as lead singer of the Philadelphia soul group Harold Melvin & the Blue Notes — singing their Number One hit “If You Don’t Know Me By Now” — before embarking on his own solo career. He released his self-titled solo album in 1977 on Gamble & Huff’s Philadelphia International Records, the first of eight albums Pendergrass would record for the label before moving to Warner Music’s Asylum and Elektra. “To all his fans who loved his music, thank you,” his son Teddy Pendergrass II said. “He will live on through his music.”

Riktigt tråkigt det där...

Ett discoevangelium
I onsdags dog soulstjärnan Teddy Pendergrass. Jan Gradvall minns en man som var en länk mellan Martin Luther King och Barack Obama.

Popmusiken uppfanns av tonåringar. Länge var det också tonåringens perspektiv på kärlek som präglade dess innehåll.
Till viss del är det också så fortfarande. Rolling Stones har aldrig skrivit någon låt om dagishämtningar och familjeterapi.
Sångaren Teddy Pendergrass, som gick i bort i onsdags, var bland de första som sjöng om kärlek utifrån ett mer långvarigt perspektiv.
Teddy Pendergrass (1950-2010) slog igenom som sångare i gruppen Harold Melvin & The Blue Notes. Gruppens genombrottsingel, ”If you don't know me by now”, kom att bli en av tidernas mest spelade och älskade soulballader. Snart 40 år senare går det fortfarande inte en vecka utan att den spelas i Lugna favoriter.
När ”If you don't know me by now” släpptes 1972 skrev den engelske musikkritikern Simon Frith att detta var en låt som uttryckte exakt vad han i många år försökt säga till sin fru. ”We've all got our own funny moods/ I've got mine. woman, you've got yours too”.

Teddy Pendergrass blev förlamad i en bilolycka 1982. När han var med i ”Live Aid”-galan 1985 uppträdde han i rullstol.
Teddy Pendergrass fortsatte spela in skivor fram till slutet av 1990-talet. När han dog i onsdags var det i sviterna av en operation för magcancer.
Om man hamnar i diskussion med någon som hävdar att disco är ytlig musik är det också till Teddy Pendergrass och Harold Melvin & The Blue Notes som man ska vända sig.
Gruppens discoevangelium ”Wake up everybody” från 1975, med textrader som ”The world won't get no better if we just let it be”, är en länk mellan Martin Luther King och Barack Obama.
Det var den låt de skulle ha spelat inför mötet i Köpenhamn.

När journalisten Nik Cohn 1975 skrev det New York Magazine-reportage som blev filmen Saturday night fever fejkade han karaktärerna och dialogen. När jag intervjuade Nik Cohn i förfjol berättade han att han åkte ut till den spirande discoscenen i Brooklyns arbetarkvarter, men att han, som tunn vit engelsman, aldrig vågade gå in på discoteken.
Men i sitt reportage nämner Cohn att han genom dörren hör dansgolvet där inne fyllas till tonerna av ”Bad luck” med Harold Melvin & The Blue Notes.
Den långa versionen av ”Back luck” inleds med en gospelliknande predikan där Teddy Pendergrass närmast improviserar fram texten, med utgångspunkt från vad han läser i en dagstidning som ligger framför honom på studiogolvet.
När man hör Pendergrass röst mässa om världens tillstånd reser sig nackhåren: svärtan i ordet trycksvärta får en dubbel, nej, trippel, innebörd.
Och allt detta medan bandet bakom förenas i ett discobeat så hypnotiskt att Travolta-generationen aldrig kunde sluta dansa.
Om man vid dödsbeskedet i onsdags tittade upp mot himlen kunde man se hur det flämtade till i den stora discokulan där uppe.