Mycket besvikelser just nu.
D'Angelo verkar aldrig slappa nagonting, det enda vi far ar smakprov pa material som inte ar i narheten av fardig, och om man ska vara arlig mot sig - antaligen aldrig kommer bli helt klart.
Badu ska tydligen slappa tre skivor i ar, det ar pa sondag juli, ett halvt ar har gatt och vi har inte sett skymten av nagon promotion.
Maxwell var pa gang, datumet satt, halvpromotion paborjad - idag har han inte ens ett skivkontrakt.
Bilals skiva, A Love 4 Sale, lackte och kommer inte bli slappt, for han har inte heller ett skivkontrakt.
Listan kan goras lang, vem ska vi klandra, skivbolag? Fans? Media? Britney Spears? American Idol?
Ja, ingen tror val annat an i D'Angelos fall handlar allt om hans stora ego, han vill helt enkelt inte slappa om det inte ar perfekt, nytt och ett masterverk.
Maxwell ar svart att saga, triologin var val helt enkelt inte tillrackligt bra - kommersiellt satt. Och Maxwell ville inte andra pa lika mycket som skivbolaget ville.
Badu, aterstar val att se om hennes tre skivor kommer eller inte.
Bilal, hur mycker jag an alskar A Love 4 Sale, sa ar det enkelt att se att den Interscope inte ville slappa den, noll hit-potential. Sa dar kan vi ocksa skylla pa hans egna ego.
Visst ar det bra att artisterna star upp for sin konst, men vill vi verkligen att de vill gora det till varje pris? Ett pris som innebar att det ar tio ar mellan deras slapp? Kankse till och med att det inte kommer nagra mer skivor?
Marvin och Stevie stod alltid upp for sin konst, Motown hade inte sarskilt mycket att saga till om, men detta var efter att de redan slappt ett 10-tal skivor och var superstars. De hade sin fanbase, skulle salja skivor till alla sina fans. I en tid da nastan alla laddar ner musik och konkurensen ar sa stor sa ar det en stor risk for att skivbolag att ge en artist full kontroll.
Jag vill inte att alla ska salja sig, gora poplistemusik. Men man kan i alla fall forsoka. Varken, D, Maxwell, Bilal ar nan Stevie, Marvin, Al Green an. Det kravs mer effort an nagon av dem har lagt ner.
Givetvis vet jag inte hur mycket de har forsokt mota skivbolagens krav, men allt "nytt" material jag hort fran bade D och Bilal har knappast kants som musik som kommer ge nagra nya fans, det tillfredstaller kanske de hangivna lyssnare de redan har, men komemr naon anna att lyfta pa ogonbrynen?
Och pa tretton ar som det gatt sen Brown Sugar hade Marvin och de andra hunnit bygga upp en respektabel karriar, och fortjanat sin kreativa frihet, det ar mer an vad man kan saga om D.
Det narmsta vi ar en ny Marvin idag ar Robin Thicke, en vit rikemansunge. Vad skulle Marvin tycka om det? Med all talang som finns darute... Ar Robin Thicke den enda som kan slappa kommersiellt gangbar soul/RnB? Hans influenser ar sa tydliga att det skulle kunna var stold, han sjunger inte ens sarskilt bra. Men han sjunger arligt, om knark, sex, politik. Vad var det nu Marvin sjong om?
Anthony Hamilton ska ocksa namnas, han har nog redan ratt stor frihet, men for honom handlar det mer om fans, sta pa scen, sjunga och ha kul an att vara musikaliskt geni.
Har mycket hopp i Keite Young ocksa, hans skiva slapps snart pa Hidden Beach, detta ar var stora chans att komma i narheten av en av de i sarklass storsta, nyligen bortgagne James Brown, bada med rakpermanetet har. Atersta att se vem han gor musik for.