Haha. Jag kommer alltid att tänka på hans spelning på arvikafestivalen 04/05 någonstans när folk pratar om honom. En stor skara människor hade samlats i tältet vid stora scenen för att beskåda "det kritikerrosade underbarnet som gjort handwriting". Efter lång väntan så börjar tillslut spelningen och det känns verkligen som att hela festivalen är där. Publiken sträcker sig lååångt utanför tältets kanter. Folk jublar och är jättenöjda. "Äntligen!" sammanfattar nog mångas känsla. Efter cirka 20 minuter så verkar det dock gå upp för folk att han bara spelar nytt material/improviserar och en efter en droppar den förväntansfulla publiken av. Tillslut, när han spelar den sista - helt fantastiska, måste tilläggas - låten så är vi knappt femtio stycken kvar. Vet inte om det säger så mycket om någonting egentligen, men jag älskar verkligen när artister går helt emot vad som förväntas av dem. Förövrigt tycker jag nog det han släppt under I, Cactus är bland hans bästa grejer.
http://www.kulturkompaniet.nu/