I början av Januari 2014 låstes Whoa och du kan alltså ej logga in eller skriva något nytt i forumen. Innehåll i forum osv kommer finnas tillgängligt. Läs Mer »

[CD] Lillasyster - Hjärndöd musik för en hjärndöd generation

Övrig musik - Rock, pop & annat

   

2007-11-21 21:33

[CD] Lillasyster - Hjärndöd musik för en hjärndöd generation

Året är 2002. Det göteborgska hårdrocksbandet LOK gör (efter sju års aktivitet) sin sista turné, och därmed lämnar efter sig en handfull album och singlar i bagaget, för att inte tala om besvikelsen. Lyckligtvis tog det aldrig slut där.

Två år senare så startar gamla LOK-medlemmarna, sångaren Martin Westerstrand och basisten Daniel Cordero, ett nytt band, men ny trummis och (lite oväntat) elcellist. "Rallypack". Vad som var nytt och defnitivt gav en fräsch fläkt med Rallypacks första platta ("Sod of God! We belive in our rockband!") var just att den var helt på engelska. Martin gjorde sig minst lika bra, men jag saknade väldigt mycket att det aldrig kördes på svenska, det blev liksom ingen "LOK-feeling". Skivan fick ändå en hel del välförtjänt speltid, både radio och tv spelade singlarna "Luke Skywalker" och "Traktor" högfrekvent. Men sen vart det tyst - igen.

Lyckligtvis var aldrig väntan på nytt "LOK-material" lika lång denna gång. Året är 2006, och Rallypack är i full gång med att planera nästa skiva. Vad jag personligen blev hutlöst glad över var att Rallypack skulle släppa sin andra platta helt på svenska, och även byta ut namnet på bandet till "Lillasyster". Året är nu 2007, och Lillasyster släpper sitt efterlängtade album "Hjärndöd musik för en hjärndöd generation", och jag var inte sen med att införskaffa skivan.

Soundet i sin helhet är något mörkare på den här plattan jämfört med "Sod of God! We belive in our rockband!". Elcellisten Max Flövik kör numera elgitarr och har (för det här albumet iallafall) lagt elcellon åt sidan, och basisten Daniel bjuder nu på baslinor som för tankarna åt en del Korn-låtar (bl.a låten "Barn utan ben"). Mörkt, men jag är allt annat än mörkrädd, jag är snarare i extas. Refrängerna är desto hetare och ljusare. Martin gör en strålande insats med att visa vem det är som bestämmer, med spydiga dra-åt-helvete-vrål och überskön sång så blir kombinationen slående, och man får ett jävla sug till att festa järnet och skaka sönder skallen tills en whiplashskada sätter stopp för det.

Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.