Björk - "Volta"

Björk - "Volta"

Har själv inte hunnit köpa men vad tycker ni som hört?
Den fick 4 stjärnor hos SVD

Med världen som sin lekplats beter sig Björk som ett bortskämt barn. Hon får alltid vad hon än pekar på och varje album framstår som ett indiesnobbigt uppslagsverk av för säsongen exakt rätt gästartister.

På Volta medverkar inte bara medlemmar från amerikanska experimentalister som Lightning Bolt och Sunburned Hand of Man utan också det kongolesiska tumpiano-kollektivet Konono No 1, hiphop-producenten Timbaland och Malis kora-virtuos Toumani Diabate.

Omslagets lökskulptur på monsterfötter är ett verk av den tysk-belgiska modeskaparen Bernhard Willhelm och Nick Knight har tagit alla innerkonvolutets foton av en Björk insvept i en självantänd stickbeskrivning.

Det är som att promenera rakt in i en couture-visning kurerad av den brittiska konstmusiktidskriften The Wire.

Björks sjätte soloalbum är en så smärtsam uppvisning i korrekt smak att det är smått omöjligt att inte bara instinktivt avfärda henne som en avantgardistisk Madonna – en narcissistisk trendråtta omgiven av en stab med heltidsanställda hipkonsulter.

Problemet är bara att jag tror att Björk faktiskt genuint älskar musikerna hon valt att omge sig med. Hur och varför hon upptäckt dem är sekundärt. Och från afrikanska tumpianon över en isländsk blåssektion som imiterar bogserbåtar i dimma till Lightning Bolts exemplariska tokbatterist är resultatet mestadels alldeles fantastiskt.

Hennes vidöppna panoramautsikt till röst rusar, mer än någonsin tidigare, mellan ilska och kärlek, från urbant oväsen till pastoral Moondog-tystnad.

Det är bara när den i dessa sammanhang numera obligatoriska duettpartnern Antony Hegarty (& The Johnsons) öppnar munnen som illusionen spricker och Volta för några korta ögonblick förvandlas till just den konventionellt krystade konstinstallation den inte är.

SVD/Skivor