I början av Januari 2014 låstes Whoa och du kan alltså ej logga in eller skriva något nytt i forumen. Innehåll i forum osv kommer finnas tillgängligt. Läs Mer »

försvarstal till death/black metal

Övrig musik - Rock, pop & annat

   

2006-08-25 13:24

försvarstal till death/black metal

... efterlyses!

för det första så vill jag inte förolämpa någon, läs följande som en undran istället för något jag säger för att provocera, jag vill ha svar på min fråga.

Jag har länge fascinerats (med ett vis anlag av avsmak) för death/black metal kulturen/kulturerna (har svårt att skilja på death och black) och har på senare tid också läst på lite för att få en djupare inblick än den bilden jag hade tidigare av corpse paint prydda frisörfobiker med kropparna inklädda i läder och 3 tums spik. Har läst en del i en bok som heter Lord of Chaos som mest behandlar norska scenen men har även sett en del dokumentärer.

Jag har således någolunda insikt i vilka grundläggande värderingar som alltsammans vilar på och vart influenserna kommer ifrån, satanismens inslag och anti-religiösa idéer.
Även om jag fortfarande mår illa av att se flertalet av de som klär sig för att utmärka att de gillar death och black så har jag i alla fall en viss förståelse och förstår lite vad det handlar om, har alltid intresserat mig för satanismen och annat "mörkt".. inte sympatimässigt men det är spännande.

Dock tycker jag fortfarande att kretsen runt Burzum och Mayhem på 90-talet verkade bestå mestadels av idioter varav flertalet av musikerna verkar direkt farliga och i behov av psykiatrisk vård osv osv..

Allt väl så långt men något jag inte förstår är MUSIKEN.
Jag tycker den är i stort sett värdelös, den har inget sting, texterna är oftast väldigt rakt på sak, enkelspåriga och rent utsagt tråkiga. Hur mycket man än vill få ut "en ond" känsla eller ett hat mot det ena och det andra så tycker jag det mest känns löjligt. Själv lyssnar jag mycket på hardcore, främst av den nya skolan, och där ger både text och det musikaliska mig långt mer i utbyte.

Vad är det som är så fint med dova, mullrande gitarrer och maniska fåtoniga melodier med en grymtande/väsande/frustande sång ovanpå?
Jag skulle gärna vilja höra någon insatt förklara.

Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2006-08-25 20:52
finns ju olika sorters death och black.. sub-genren "melodisk black" t.ex. stämmer inte alls in på det du beskriver, där låtarna går i vanlig tuning E eller Eb och med riktigt sköna melodier ackompanjerat av en ljus growl. det är den genren som tilltalar mig rent musikaliskt.. lyssna på albumet sheol med naglfar så kommer du förstå ungefär

och vad det gäller den onda känslan så älskar jag att lyssna på låtar där textraderna går typ "my face is the last thing you'll ever see" och tänka på nån person jag verkligen stör mig på..

jag är säkert helt sjuk i huvudet om du skulle fråga vanliga psykologer.. men jag går till jobbet varje morgon i kostymbyxor, skjorta och slips och gör ett jävligt bra jobb.. privat får jag ut mina aggressioner och annat genom musiken, men det är någonting som går att slå av när situationen kräver det

No point in mentioning those bats, I thought. The poor bastard will see them soon enough.

2006-08-25 21:29
mdubbelc P22:

Tack för tipset om Naglfar (Naglafar?). Det ska jag kolla upp innan jag dömmer bort musiken helt.

Godsenddeath:
Det som jag framför allt gillar med hardcore framför mycket annan musik är det aggresiva, dynamiska som ofta finns närvarande. Här tappar den black/death metal jag har hört eftersom låtarna helt enkelt känns för sega, odynamiska och malande. Det har nog mycket att göra med att metal är mer gitarrdriven musik medens hardcore handlar mycket om "sången" och framförallt rytmen.
Sången är det stora pluset tycker jag när man hör ett riktigt bra hardcoreband.. det känns som att de flesta black och death banden jag har hört så kör de ändra på en murmlande grov och dov growl, typ Immortal eller en lite råare och mer väsande metalröst typ. Skillnaden är då att det finns många band innom hardcoren som har en alldeles speciell sångstil som tilltalar mig och som framförallt ger variation. Jämför bara band som Terror med tex Converge. Eller Dillinger Escape Plan med Saetia, Glassjaw med the Blood Brothers, för att dra några exempel på band som många är bekanta med.

Sen känns det som att hardcoren har mer budskap. Har aldrig hört ett black metal band som tar upp politiska frågor (förutom att politik inte har med religion att göra eller att nationalsocialism är rätt fint (Burzum)) Jämför tex Circle Takes the Squares texter med vilket black metal band som helst så ser du skillnaden.
Converge gillar jag jävligt mycket och de kommer väl ändock ganska nära black metal i texternas tema många gånger.. kolla upp dem!

Fast smaken är ju bekant som baken.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Graffare

2006-08-26 07:35
Bra skrivet!
 

2006-08-26 08:29
Melodisk death metal är alltid trevligt.
Det mesta i livet handlar om inkörsportar dock, framför allt när det gäller musik.

Handlar om att hitta en enstaka låt eller grupp som tilltalar en, om än bara lite. Sen är det bara att låta denna låt eller grupp fungera som ögonöppnare. En eller ett fåtal låtar är vad som fått mig att börja lyssna på death metal och även hiphop.

Det du säger gällande text och musik kan för min del förklaras på några vis, i vissa avseenden skiter jag fullständigt i texten. Lyssnar på tillräckligt mycket instrumental musik för att munna se rösten som ett instrument och inget annat. Något som är otroligt viktigt för mig när det gäller musik ö.h.t. är att den är melodiös. Musik som inte är melodiös går sällan hem hos mig.

Samtidigt känns det fånigt att göra som många gör, dvs begränsa sig stenhårt och inte våga komma utanför sin lilla inskränkta värld :)
Finns så mycket bra musik där ute som det är synd att missa.

Gällande klädstil etc. tycker jag det är ganska fångt att klä sig som en fågelskrämma, oavsett vilken musik fågelskrämmemodet kan tänkas tillhöra.

Våga försöka att inte vara så jävla speciell ^^
Look with your own eyes - See with your own mind

2006-08-26 08:30
kunna*
Look with your own eyes - See with your own mind

2006-08-26 08:31
Kan tillägga att det finns väldigt mycket death metal (och det mesta av black meatl) som jag inte alls förstår mig på.
Det handlar dock högst sannolikt inte om något annat än att jag inte lärt mig tycka om det ännu :)
Look with your own eyes - See with your own mind

2006-08-26 08:31
*metal

Helvete vad det var felskrivningar idag då.
För tidigt på dygnet :|
Look with your own eyes - See with your own mind

2006-08-26 18:53
håller med PenDragon om kläderna där..

dilemmat uppstår ju när punkarna/hiphoparna/hårdrockarna börjar smygdigga något som inte passar deras klädstil.. då blir det ju sekretesstämplat.

I've got it now... a thorn in my side the size of a Cadillac

2006-08-26 20:34
vad det gäller klädstilen så klär jag mig oftast i halv-tighta svarta eller mörka jeans, sneakers och svarta t-shirts, long-sleeves, pike eller tracktops.. jag har svartfärgat medellångt hår.. ofta svart army kepa

men det roliga är att jag är en jävel på att rappa, särskilt på att rimma.. rätt kul att chocka folk med det när situationen tillåter.. anledningen att jag hamnade på whoa en gång i tiden var genom hiphopen.. jag lyssnade mycket på t.ex. organism 12, fattaru och andra svenska undergroundartister vid tidpunkten (2001) och hade en hyfsat framgångsrik hiphop-konstellation som fick spelningar i staden.. grejen var att när jag uppträdde så drog jag på mig en triple 5 soul mjukisdress och körde på vad publiken "ville ha".. riktig eminem-wannabee typ..

men hemma drog jag igång nån metalskiva och bara slappade

som jag sa tidigare.. man är den man är inombords.. men det går för mig att slå av och på när situationen tillåter

(ja, jag har haft svart kajal på mig vid fler än ett tillfälle)
No point in mentioning those bats, I thought. The poor bastard will see them soon enough.

2006-08-28 03:29
"Är inte gitarrena nerstämda till A är det inte metal....kvlt som fan."
Fråga: Vilka hardcore band lyssnar du på?

Gör digsjälv en tjänst och kolla in någon av dom här plattorna och kom tillbaka och försök säga att death metal är "odynamisk" "enkelspårig" och "tråkig" =D.

Nile - In Their Darkened Shrines / Annihilation of the Wicked
Cryptopsy - None So Vile
Death - Symbolic / The Sound of Perseverance
Behemoth - Demigod
A Profound Hatred of Man

2006-08-28 18:56
nitar och läder känns jävligt emo. ignorera det och lyssna till det i musiken som tilltalar dig istället. själv kan jag ena stunden sukta efter att få höra lite primitiv Darkthrone för att i nästa sekund slå på en naturromantisk låt av Drudkh. finns mycket olika genrer inom blackmetal som passar till olika tillfällen.

ibland känner man sig aggressiv, då slår man på lite Judas Iscariot eller Anaal Nathrakh och njuter av den sinneslösa brutaliteten. sedan blir man kanske nedstämd och då passar det fint med Nortt eller Xasthur som låter misantropin och nihilismen flöda fritt. är man på något muntrare humör går det fint med Borknagar eller Drudkh där man får njuta av lite skönsång och grym atmosfär.

kort sagt, det finns något för de flesta inom blackmetal genren, det gäller bara att lyckas hitta det. allt är inte mangel som många verkar tro.
Illumination is not reached by visualizing the light, but by exploring the darkness.

2006-08-28 19:05
tack_för_fisken P19

Det som jag framför allt gillar med hardcore framför mycket annan musik är det aggresiva, dynamiska som ofta finns närvarande. Här tappar den black/death metal jag har hört eftersom låtarna helt enkelt känns för sega, odynamiska och malande. Det har nog mycket att göra med att metal är mer gitarrdriven musik medens hardcore handlar mycket om "sången" och framförallt rytmen.

någonsin hört talas om Marduk, Hate Forest, Watain eller Anaal Nathrakh? där har du aggressivitet så det räcker och blir över.
föreslår:
Anaal Nathrakh - The Codex Necro
Marduk - Panzer Division Marduk

Sen känns det som att hardcoren har mer budskap. Har aldrig hört ett black metal band som tar upp politiska frågor (förutom att politik inte har med religion att göra eller att nationalsocialism är rätt fint (Burzum)) Jämför tex Circle Takes the Squares texter med vilket black metal band som helst så ser du skillnaden.

det finns drösvis av blackmetal band som bakar in budskap i sin musik. ofta handlar det då om nihilism. du lär inte hitta många band som skriker om att få bevara det lokala sjukhuset, bönar om mer bidrag till äldrevården eller vill sänka reporäntan. och det är nog fan lika bra..
Illumination is not reached by visualizing the light, but by exploring the darkness.

2006-08-28 20:25
Potatissuger och skell:
tack för tips! nu ska jag frossa i ny musik och sen återkommer jag med min dom.

Ni kan kolla upp Burn the Priest och Converge så länge och se vad ni tycker om dem, grind/metalcore.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2006-08-28 20:50
gillar du grind ska du helt klart kolla in Anaal Nathrakh som jag nämnde, stora influenser från grind där :)
Illumination is not reached by visualizing the light, but by exploring the darkness.

2006-08-28 21:03
Har redan hunnit lyssna en del på Anaal Nathrakh redan..
de var bra faktiskt, det enda som jag saknade var lite mer tempoväxlingar.
jag tror att det som stör mig mest på med death och black metal är att det är såpass gitarrdriven musik där framförallt trummorna ofta hamnar i bakgrunden som ett väldigt smattrande. Marduk och Naglafar tänker jag särskilt på då.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2006-08-28 21:24
Anaal Nathrakh - When Humanity Is Cancer

tycker att den innehåller en hel del tempoväxlingar och framstående trumning, speciellt efter ungefär halva låten.
om det är dubbelstampen och blastbeatsen som du refererar till när du säger att trummorna låter som ett "väldigt smattrande" så är det nog ganska oundvikligt då just dubbelstamp och blastbeats på många sätt karaktäriserar genren ^^
Illumination is not reached by visualizing the light, but by exploring the darkness.

2006-08-31 12:14
Vad gäller Death Metal så är det jag gillar riffglädjen. Om man som jag gillar fläskiga Doom-riff, Slayer/thrash-riffande och t.o.m skitig punk så fyllde det tidiga 90-talets/sena 80-talets deathscen alla dessa krav. Problemet med mycket hardcore är ju att det är låt- eller textbaserat snarare än riffbaserat vilket gör att det aldrig blir lika bra. Problemet med dagens death metal är enligt mig att de melodiösa banden kör för mycket fjolliga 80-tals metal riff medan de brutala banden är för komplicerade varvid riffen aldrig riktigt hinner sjunka in (Suffocation var väl först med den sortens death och så kör väl nästan alla brutala band nuförtiden).

Vad gäller Black Metal är jag ingen expert men jag gillar band som Darkthrone, tidiga Mayhem och gamla goda Bathory (HATAR däremot symfonisk keyboard-black). Här är det ju inte riffandet utan snarare atmosfären som är poängen; det skapas en viss hypnotisk känsla. Sen tycker jag iofs att ett band som Darkthrone under sin storhetstid hade jävligt bra riff också, framförallt när de kör mid-tempo Celtic Frost rip-off riffande...
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2006-09-01 10:21
Instämmer med det mesta jakob säger.
Didn't think I'd live to see the day ;)
Look with your own eyes - See with your own mind

2006-09-01 16:46
Pendragon:... och snart kanske jag gillar Satriani också :)
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2006-09-03 11:41
Åh jo, allt handlar ju om inkörsportar ;)
Look with your own eyes - See with your own mind

2006-09-03 13:04
Ni måste få cred för den här tråden. Fan, jag som aldrig har gillat nån form av metal får lust att börja lyssna på black/death :D
Still in the bridge

2006-09-03 13:11
Tycker att texterna i black/death som bäst är roliga, som värst fullkomligt patetiska. Framförallt när dom försöker vara lite mer filosofiska, snacka om nihilism och annan trams dom egentligen inte har koll på. Dock så har jag en stark dragning till "dova, mullrande gitarrer och maniska fåtoniga melodier med en grymtande/väsande/frustande sång" gärna disharmoniskt och jävligt. Så skönt att slippa alla de gamla trötta konventioner och skalor all pop/rock/hiphop/klassisk musik bygger på.
http://soundcloud.com/80scrackpolo