försvarstal till death/black metal

försvarstal till death/black metal

... efterlyses!

för det första så vill jag inte förolämpa någon, läs följande som en undran istället för något jag säger för att provocera, jag vill ha svar på min fråga.

Jag har länge fascinerats (med ett vis anlag av avsmak) för death/black metal kulturen/kulturerna (har svårt att skilja på death och black) och har på senare tid också läst på lite för att få en djupare inblick än den bilden jag hade tidigare av corpse paint prydda frisörfobiker med kropparna inklädda i läder och 3 tums spik. Har läst en del i en bok som heter Lord of Chaos som mest behandlar norska scenen men har även sett en del dokumentärer.

Jag har således någolunda insikt i vilka grundläggande värderingar som alltsammans vilar på och vart influenserna kommer ifrån, satanismens inslag och anti-religiösa idéer.
Även om jag fortfarande mår illa av att se flertalet av de som klär sig för att utmärka att de gillar death och black så har jag i alla fall en viss förståelse och förstår lite vad det handlar om, har alltid intresserat mig för satanismen och annat "mörkt".. inte sympatimässigt men det är spännande.

Dock tycker jag fortfarande att kretsen runt Burzum och Mayhem på 90-talet verkade bestå mestadels av idioter varav flertalet av musikerna verkar direkt farliga och i behov av psykiatrisk vård osv osv..

Allt väl så långt men något jag inte förstår är MUSIKEN.
Jag tycker den är i stort sett värdelös, den har inget sting, texterna är oftast väldigt rakt på sak, enkelspåriga och rent utsagt tråkiga. Hur mycket man än vill få ut "en ond" känsla eller ett hat mot det ena och det andra så tycker jag det mest känns löjligt. Själv lyssnar jag mycket på hardcore, främst av den nya skolan, och där ger både text och det musikaliska mig långt mer i utbyte.

Vad är det som är så fint med dova, mullrande gitarrer och maniska fåtoniga melodier med en grymtande/väsande/frustande sång ovanpå?
Jag skulle gärna vilja höra någon insatt förklara.