Jag började genom att sitta med min (läs:pappas) akustiska gitarr och ta ut Sabbathlåtar på E-strängen. Sedan lärde jag mig att ta hela powerackorden. Notera att jag inte visste att powerackord var ackord utan jag trodde att det var ett sätt att fuska typ. Sedan lärde jag mig typ bluesskalan, men jag kunde itne använda den. Så jag satt och spelade den fram och tillbaka. Ungefär vi den här tiden började jag lära mig ta vanliga öppna ackord också ur en bok som jag hade där det stod några ackord. Jag lärde mig faktiskt the house of the rising sun. Sedan har det bara knallat på. Jag lärde mig fler skalor och fler låtar som tex Master of puppets och liknande. Sen ville jag vara cool och jag lärde mig spela tappingen på Eruption. Nu 1,5 år senare kan jag spela hela början av Yngwies Black star och lite av sweeparpeggiona. Dvs jag lärde mig svepa igår typ. Och jag kan improvisera solon i de flesta musikstilarna. Och jag kan spela en jävla massa rush, Megadeth, metallica och lite dream theater. Och jag spelar i ett band där alla är äldre än jag och har spelat i kanske 4-5 år men jag spelar typ ändå lika bra som dom. Men då har jag inga vänner heller.
we have no rights | we have no future | no reasons why Just born to die