Jag svär More-10, lyssna hela skivan! Den är gryyym! Alla recensenter är CP och snackar om att skivan är ytlig och att det är beige att hon har samma producenter som Britney Spears. Jag säger: åt skogen med dem! Människor som klagar på att Material Girl är ytlig och att tjejen som gjorde Erotica och mer eller mindre uppfann dancepop gör samma sak som kopiorna som kom efter henne är människor som inte borde ha inflytande över andras skivsamlingar. Det är glassig dancepop av bästa märke, snortajt och sammanhållen utan att bli jämntjock, vilket är väldigt starkt av en festskiva som är sammanmixad utan låtavbrott eller tempoväxling. Den är tyvärr inte perfekt. Någonstans får man lite väl mycket veteran-känsla. Hon kan göra det här med händerna bakom ryggen och med ögonbindel, och ibland blir hon dancepopens motsvarighet till Rolling Stones. Den andra stora bristen är när hon börjar sjunga om det märkliga livet som superkändis. Plötsligt lämnar hon den snygag ytligheten, men djup har aldrig varit hennes starka och där gör skivan värsta dippen. Den tredje stora bristen är den totala avsaknaden av framåt-rörelse. Det finns inte en orginell ton på hela skivan. Det är förstås inte nödvändigt för att en skiva ska vara bra, men det blir ibland lite väl påtagligt.