hmm jag tänker mer på postironi som t.ex. när fredrik strage prtar om postironiska whiggers (i "mikrofonkåt"). dvs svenskar som börjar prata som svarta hiphoppare typ "ey yo", "hustla" "booty" osv, som en lite ironisk grej, och sen fortsätter med det tills de gör det allvarligt, utan att tänka på det. likaså postironiska bling-bling-grejer. folk börjar ha typ namebelts och sånt för att det är spex, och sen sitter dom där och dricker helrör och champagne ute, köper gucci och åker limo-taxi till festen. så skulle jag säga postironi är... eller typ som det här med eurodisco, folk började lyssna på blumchen och allt det där nu för ett tag sen med glimten i ögat, men nu spelas det på massa popklubbar på bästa dans-tiden. dessa har ju även börjat spela t.ex. darin osv. själv var jag en fett postironisk spice girls-fan på 90-talet. började som en provokation och slutade med att jag såg "spice world" på premiären.