halva min skivsamling består av bluesalbum, finns hur mycket bra som helst att upptäcka inom bluesen. Många tror säkert att all blues låter som "Mannish Boy" men faktum är att nog alla kan hitta någon artist som de skulle uppskatta, det är helt sonika en väldigt bred genre. Samtidigt hörs den inte alls i radio. Ovan nämnda Howlin' Wolf är också en av mina egna favoriter. Och jag kommer nog aldrig tröttna på inspelningarna med Robert Johnson från det tidiga 30-talet. På något sett tror jag att Bluesen aldrig kommer att dö ut, eller ens tyna bort till att bli en näst intill obefintlig gengre. Den har aldrig och kommer heller aldrig att kännas pastisch. Nya förmågor kommer alltid att finnas där för att ta över.
-there's more than one way to hell. it ain't no right way!