jazz?

chet baker och art blakey är säkra kort.

milles davis har du säkert hör hundra gånger men det är ju bra så det kan du ju köra på.

Undrar hur många sådana här trådar det har varit bara sedan jag kom hit för ca. ett år sedan...

Skall du ha det äkta, orginalet, usprunget är det Bunk Johnsson och hans kamrater som gäller. George Lewis, Big Jim Robinsson m.fl. Kolla även Eureka Brass Band.

Vill du ha nästa steg gren så är det bebopen som gäller. Charlie Parker, Dizzy Gillespie, Thelonius Monk.

Annars finns friformen från slutet av 60-talet med Ornette Coleman, Albert Ayler, Don Cherry m.fl.

Sedan kom fusion och annat elände så det tar jag inte ens upp.

Annars kan du alltid bekanta dig med den rätt digra skara riktigt vassa jazzmusiker sverige frambringat. Störst av dem alla så klart Alice Babs. Swing 'it Magistern på 40-talet, sjöng med Duke Ellington på 70-talet och håller på än idag. En underbar sångerska!

Monica Zetterlund är inte hel det heller. Likaså Arné Domnérus, Jan Johansson, Georg Riedel (vilka även var inblandade i filmmusiken till Astrid Lindgrens filmer), Lars Gullin m.fl.

Sedan görs det mycket intressant jazz just nu och det mesta händer då kring Jonas Kullhammar och hans skivbolad Moserobie (www.moserobie.com). Där ges den mesta unga svenska jazzen ut och för det mesta är det riktigt bra. Kan starkt rekomendera Kullhammars egen kvartet, likaså Torbjörn Zetterbergs Hot Five. Vill man vara lite mer vågad kan man ge sig på Sonic Mechatronic Arkestra eller Alberto Pintons grejor. Även det på Moserobie så klart.

Såja, nu har du namn så du klarar dig ett tag.

ny jazz you say. svenska koop har väl sina rötter i jazz. bra som in i helvete e det iaf. sen chick coreas lärobarn avishai cohen e rätt kool

NY JAZZ ville jag ha inte det gamla

missade ordet ny

du har ju gorran kajfes band oddjob det är bra som fan. mycket intressant fins. du kan ju börja hänga på stampen. sen har vi jazz festivalen varje sommar. går alltid på den brukar vara kanon. men annars vet jag inte.

men vill du ha mycket info så gå med i stampens vänner eller sthlm jazz och blues föreing så får du massa tips i posten och det är spelningar flera gånger i veckan.

stampen har ju öppen scen på lördagar för övrigt.

förresten kom jag på. jag vill fan åsså ha tips =) om jag säger att jag tycker att chick corea är grym (det mesta, inkl. fusiongrejerna), ere nån som har några tips då?

Ny bra jazz: David S. Ware, Mats Gustafsson/AALY trio, Ken Vandermark, Jonas Kullhammar. Några av de här gör frijazz vilket många inte gillar men jag lovar, det är GRYMT. Varför du vill ha ny jazz fattar jag dock inte eftersom det finns så fruktansvärt mycket bra gamla artister att kolla upp och det inte direkt är en musikstil som rör på sig så mycket om det nu inte är fusion du snackar om. Har inte ens hunnit till 70-talet och såna som Dave Murray och Anthony Braxton än. Mellan 59 och 68 gjordes det 100 tals (snarare 1000-tals) skivor som är svingrymma. Lite mer okända gamla artister du kan kolla in innan du ger dig in på "ny" jazz om du redan hört "klassikerna":

Andrew Hill, Booker Little, Sam Rivers, Joe Henderson, Bobby Hutcherson, Sonny Simmons, Jackie McLean, Stanley Cowell, Charles Tolliver, Woody Shaw (grymmaste trumpetaren!!!), Larry Young ("Unity" är löjligt bra!!!), Charles Lloyd, John Handy, Archie Shepp, Noah Howard, Frank Wright mfl

Kan tillägga att skivorna från perioden jag nämner alla låter skamlöst "moderna". Det är så "ny" jazz vill låta så kolla in originalen. Glömde förövrigt Grachan Moncur...

martin, madeski and wood

Personligen tycker jag det blir rätt dumt att prata om "ny jazz". Dels för att det mesta låtet lika dant sedan Coltrane slog igenom men än mer för att jazzen inte går att se som en evolution eller nåt där vi nått den senaste "formen av jazz". Snarare bör man väl se det som en plan linje där vi nu parallellt har alla former av jazzen, utan att någon skulle vara nyare eller bättre än den andra. Vidare så är det väl iallafall i min mening svårt att få ut som mycket av jazzen från ex. 60-talet om man inte hört New Orlenas-grejorna som inspirerade många av firformarna. Eller för den delen svårt att förstå Bebopen om man inte lyssnat på swingen som bebopen var en reaktion mot. Det är i vart fall min åsikt.

Ord upp ända fram till 80-talet utvecklades jazz jävligt mkt, nya stilar skapades hela tiden, både bra och mindre bra. Men därefter känns det som att allt stannat upp, istället för att söka nya vägar tar jazzmusiker vägen tillbaka och gör samma sak som för länge sedan. Det känns som att jazz, den kanske mest nyskapande och mest improviserande musikgenren i världen har slått av på takten och saknar fantasi.

Så illa är det kanske inte, men jag får den känslan när man lyssnar på musiken, dessutom är det väl allmänt känt att dagens jazzmusiker till stor del är hyllare av det förgångna.

Jazzkulturen är inte heller lika stor idag som den en gång var, utan har ersatts av andra musikstilar.

Däremot tycker jag att man kan prata om jazzen som en evolution. Inte evolution i den bemärkelsen av nya bättre jazzstilar utan mer att musiken tar nya former och nya vägar och på så sett utvecklas.

mos_def P1

Vad hände egentligen de sista två decennierna fram till 80-talet?

Känns iallafall inte som något som gjorde några bestående intryck då i princip alla "modern" jazz ju spelar i Coltrane-hardbop-traditionen från 60-talet, som i sin tur ju bara är en putstning av den revolution bebopen var.

Så vill man vara elak tycker jag nästan man kan säga att det inte hänt nåt sån slutet av 40-talet.

Ebermann: Kan inte riktigt hålla med om att det bara var en putsning av bebop. Anledningen till att jag gillar 60 talets jazz så mycket var att de till stor del gjorde sig av med de trötta gamla standards ackordföljderna och skrev egna kompositioner med "modala" eller mer originella ackordföljder. För en musikstil som bygger på improvisation blir det stor skillnad...

Frijazz var revolutionen och eftersom även mer konventionella musiker som Wayne Shorter och Jackie McLean lät sig inspireras av den blev även mer "normal" jazz extra vital...

Ebermann

Sedan kom fusion och annat elände så det tar jag inte ens upp

snälla du, förklara för mig varför jag inte ska se fusion som en utveckling av jazzen, för jag antar att du inte anser att det är det...

jämt hör man folk som ogillar fusion men ingen lyckas få fram ett vettigt argument för det, enligt mig...

Mahavishnu, miles 70 tals skivor, Lifetime och tidiga Weather Report är bra fusion tycker jag. Har inte hört mycket annat i genren som fallit mig i smaken...

stylus-one

Jag säger inte att den inte har sin plats i jazzhistprien, bara att jag inte ser något större värde i den och följdaktligen inte skrivet nåt om den. Så enkelt är det ;-)

Dock får jag väll vika mig och säga att Bitches Brew har sina ljusa sidor ibland.

jakob

Men allt det med ovanliga ackordsföljder och det var det ju bebopen som tog fram, som en reaktion mot den "snälla" tillslätade swingen. Som jag ser och förstått det var det som hände med hardbopen och 60-talet att det blev lite mer melodisk bara. Lite långsammare, lite "fastare" rytmik och sådant. Grunden för det stod ju bebopen för som lade grunden för formerna för improvisationen i modern jazz. Eller?

Bebopens ackordföljder var baserade på standards, vad de gjorda var att stoppa in massa komplicerade extra-ackord och dylikt. Jag gillar be-bop men tycker att låtarna låter lite stela och "gammaldags". Post-bopen på 60-talet experimenterade med form, inte bara 32 takter AABA-strukturer som dominerade be-bopen och lätt blir förutsägbart och trist.

jakob

Jag ger mig. Lite iallafall.

Dock så var ju själva "sättet" att improvisra kommet från bebopen. Det var väl där man började med en starkade uppdelning mellan tema och improvisatoin och där impovisatoinen utgick från skalor och ackordsföljd utan att nödvändigtvis vara kopplat til melodin, vilket ju var fallet tidigare.

Ja det stämmer, bebop lade grunden till modern jazzimprovisation men Miles Davis "Kind of Blue" var jävligt viktig också med få ackord byten och mer melodisk (i kontrast till ackordbaserad) improvisation. Det som gjorde post-bopen så bra var att man blandade be-bop ideer med Miles Davis och Coltranes modala experiment, ornette Colemans frihet och Mingus mer svitliknande kompositioner. Det blev en grym smältdegel...

Ebermann

okej jag tror att jag förstår...

är det för att fusion saknar något element som du tycker finns mer av i renodlad "jazz"? jag tycker det är så intressant/konstigt varför många jazzälskare tar ofta avstånd från fusion bara...

jag själv tycker att användandet av elektronik i musiken är ett tillräckligt stort steg för att kalla det innovativt...

det finns ju oerhört mycket intressant jazz från slutet av 60 talet och framåt, till och med in på 80 talet...som inte har någånting med fusion att göra också.

pharoah sanders tex som ses som coltranes efterföljare har spelat in massvis med intressant musik, likaså alice coltrane's inspelningar sent 60tal och inpå 70talet...

oj, nu hamnade jag mitt i en het diskussion...hehe

Problemet med fusion tycker jag är att det ofta blir för mycket instrument-onani. Det känns ofta som det spelas av rockmusiker som vill spela jazz för att visa hur "skickliga" de är och resultatet blir ofta för kallt och tekniskt. Fast självklart kan man inte klaga på "Bitches Brew" och såna skivor...

det ligger nåt i det faktiskt...

jag är inte heller nån ren fusionfantast men jag tycker att allt för många tar avstånd ifrån det utan att egentligen inte ha nån direkt anledning.


här kommer lite tips från min sida, det var ju faktiskt det tråden handlade om:

Jukka Eskola - Buttercup/1974 EP

finska trumpetaren som spelar med bland annat Nuspirit Helsinki och Five Corners Quintet

Teddy Rok Seven - Universal Four

tung release från ett annat finskt geni, Teppo Mäkynen, trummis som också spelat med ovanstående band.
grym blandning av allt som är bra, dvs funk, latin, afrobeat, nujazz, hiphop you name it....

Pharoah Sanders - Thembi

Ok, ingen ny platta men ack så värd att kolla upp!
Sanders tillsammans med Lonnie Smith bland annat kokar ihop en gryta med spirituell jazz som man inte vill missa.

Thembi är grym!!! Grymmaste Sanders tycker jag är en skiva som heter "summun mukbur (?)... nånting (jävligt krångligt namn). Får till ett enormt afro-sväng på första låten. Att Gary Bartz och favoriten Woody Shaw är med gör ju inte saken sämre...

Ja just det, Death Dumb Blind heter den också!

Woody Shaw är ju het som fan....måte kolla upp honom mer!

Gör det!!! Grymmare trumpetare får man leta efter, sjukt underskattad, fick inte göra några skivor i eget namn på 60-talet men gjorde otroliga insatser på skivor som Larry Youngs "Unity" där han dessutom skrev 3 låtar (grymmare orgeljazz är svårt att hitta) och Jackie McLeans "Demons Dance". Hans första "riktiga" soloskiva "Blackstone Legacy" är overkligt bra. Tyvärr dog han en jävligt tragisk död (blev blind och trillade/hoppade/knuffades ner framför ett tunnelbanetåg).

jag har en lånad skiva släppt på columbia som är jävligt het....rosewood tror jag att den heter.
sen har jag för mig att han spelar på några av herbie hancocks skivor också...

stylus-one

Problemet för min del är nog mycket det att i vart fall i min bild av det så är det mer rock än jazz och till det kommer det jakob skrev.

Annars så har jag inga problem med mer nutida elektroinslag i jazzen som det sker på rätt sätt. Tycker t.ex. musik där man samplat jazzslingor över elektroniska ljud och rytmer är riktigt skönt att lyssna på. Sedan har vi ju svenska Sonic Mechtatronic Archestra som är riktigt bra.

Just Teddy Rok Seven var här i Umeå på jazzfestivalen i höstas och jag hade faktikst sett fram emot att höra dem. Dock var det en rätt stor besvikelse då det mest lätt... trist, helt enkelt. Hade säkert fungerat bra som skön bakgrundsmusik eller liknande men att lyssna engagerat på dem blev snabbt rätt tråkigt måste säga. Jag hade förväntat mig mer måste jag säga.

stylus: Rosewood är bra!!! Det är hans kändaste skiva, vann massa priser och sålde bra. En av de få icke-fusion skivorna från 70-talet som gjorde väsen av sig. Jag har aldrig hört honom med Herbie men det är mycket möjligt att han spelade på nån av hans senare skivor. Mina kunskaper om jazz efter 1970 är väldigt begränsade. På herbies klassiska 60-tals skivor var det nästan alltid Freddie Hubbard som spelade, synd eftersom Woody är bra mycket roligare, aldrig riktigt förstått Hubbards storhet...

Ebermann

synd! det kanske fungerar bättre på skiva helt enkelt?
dock är jag jäkligt inne på konceptet som dom verkar köra (blanda alla mina favoritstilar)

men då måste du gilla typ cinematic orchestra och så, det är verkligen min stil också!


jakob
jag är ganska säker på att han iallfall är med i blåssektionen på herbies "sunlight" skiva, ingen framträdande soloroll alltså...

Hubbard fick ju grymt mycket mer uppmärksamhet, och det är möjligt att Shaw var bättre på ett eller annat sätt, men Hubbard är och förblir en av mina favórittrumpetare....han hade en grym bredd i sitt spel, spelade bra helt enkelt....
men som sagt...jag är ganska oinsatt i shaw än så länge..

stylus: Hubbard är ju tveklöst viktigare i jazzhistorien än Shaw (shaw var ju tydligt inspirerad av honom) men av någon anledning gillar jag inte hans solon särskilt mycket medan Shaw alltid ger mig ståpäls. Vet att jag är ganska ensam om detta.
En annan grym trumpetare var Lee Morgan. Fan vad han svänger!!!

ja sjukt bra kille det också...
köpte nyligen ett sånt här Rudy Van Gelder-Remaster album med Lee Morgan, 6th Sense heter det....grymt bra!

Anledning till att folk "ogillar" fusion tror jag har att göra med rockinfluenserna. Också för att man blandar så otroligt mkt inom Fusion det kan bli rörigt. Fusion e egentligen inte så mkt jazz.

Fast jag kan lyssna hur mkt som helst på Herbie Hancock och Chick Corea.

Tre stycken jazztrådar nu, fördelade på två avdelningar. Kanske dags för ett Jazz/Blues-forum här snart.

håller med!

ord!

Roy hargrove
album: Nothing serious (skit bra)


;)

lyssna på coltrane, roland kirk och ornette coleman. dat's the motherfucking shit. och miles mellan 60 och 71.

skit i charlie parker och det där. och skit i det "nya" om det inte är uttalat icke-borgerlig instititions-jazz (jävlar vad jag alltid får skit när jag säger sånt). nämen jag menar det. 99% av folk som gör jazz idag är så jävla jävla lama. det är bara skicklighet och smörighet alt. utflippat för sakens skull.

håll på coltrane och dom som hade nåt att komma med, och lyssna på musik 2007 som säger nåt om 2007 och inte bara blickar tillbaka/försöker vara "bäst" i sin genre/försöker försörja sig som jazzmusiker

Tack för alla tips allihopa, fina och intressanta diskussioner.

Skulle villja slänga in den polska jazzen också. Krysztof Komedas Astigmatic, Tomasz Stanko, Stanko quintet och Sbigniew Seifert är bra grejer... Någon som har andra favoriter att dela med sig av?

Povo och Five Corners Quintet är sjysst ny jazz
A Bossa Eletrica - sjysst ny brasse jazz