Åh, dessa fantastiska snutserier och -filmer...
Har idlat framför 4:ans nya satsning Maria Wern och det är ju egentligen samma skrot och korn som Beck, Holt, Wallander o.s.v.
Samma upplägg med något överraskande (och mystiskt) dödsfall. Med en liten familjehistoria i bakgrunden. Lyckligtvis verkar den vara betydligt mer nyanserad än Irene Huss platta dramaturgi (hur ofta kan en polis bli nedslagen och tillfångatagen utan att sättas på inre tjänst egentligen?).
Men skulle det vara för mycket begärt att för en gångs skull få se ett par poliser som kan kommunicera med annat än ofullständiga meningar i "akuta lägen"?
Framför allt älskar jag dialoger som denna:
Polis1 (inser nånting) - Va fa..? Vänd bilen.
Polis2 - Va? Varför?
Polis1 - Vänd bilen!
Polis2 - Men..?
Polis1 - VÄND BILEN!
Polis2 - Varf..?
Polis1 - VÄND BILEN!!!
Polis2 bromsar in och vänder bilen.
Bilhelvetet kunde vänt en kilometer tidigare om Polis1 hade sagt att hon måste prata med någon som fanns åt andra hållet eller om Polis2 hade haft tillräckligt med förtroende för sin kollega för att lita på att det var viktigt.
Finns det någon anledning till att se svenska polisfilmer eller -serier annat än att ha som bakgrundssorl när man gör någonting annat?
10-4, over...
"Not so funny now, funny man..." - Å, jo, totally worth it! ;)
Mabande In The Park - once in a lifetime, baby
Thugz 4 hugZ - kärlek istället för gangsterpropaganda
|