Fastnat för bok-karaktärer

absoliut. Karl-Oskar i Utvandrarserien, och jag saknar honom som fan! trots att det är fyra böcker fick jag inte nog av denna personlighet, så jag ska lätt läsa om den :)

Gwynplaine i Victor Hugos Skrattmänniskan är rätt cool, speciellt efter att man har sett Heath Ledger i rollen som jokern. Jokerkäraktären bygger mycket på Karaktären i Hugos bok.

Maldoror är ju annars en evig favorit. Även liknande karaktärer, typ Melmoth, Frankensteins monster och Dracula är minnesvärda.

Fel: Jokern bygger på huvudkaraktären i en tysk stumfilm, som i sin tur bygger på Hugos bok.

Jag har läst George P Pelecanos serie om Derek Strange och verkligen lärt mig att gilla huvudpersonen.Först gillade jag honom inte alls för jag tyckte han var en hycklare men nu när jag läst alla tre böckerna så har han verkligen vuxit och jag hoppas det kommer fler böcker.Sen finns det en annan karaktär i de böckerna som jag saknar av helt andra anledningar men om jag skulle berätta så skulle jag avslölja allt för mycket. Jag tycker dock det är lite läskigt att Pelecanos lyckats göra karaktärerna i dessa böcker så verkliga,jag kommer på mig själv att fråga mig vad Derek skulle ha gjort i vissa situationer och ser upp till vissa av dem.

Håller med om Karl-Oskar, han var verkligen otrolig. Vilket levnadsöde, vilken kämpe.

Medoria: Haha, du har verkligen lyckats fastna för en rätt halvdann serie. Men det finns ju intressanta aspekter hos Derek. Hans något skeva kvinnosyn till exempel.

PZ

huvudpersonen i filth är nog en av de vidrigaste människor som funnits, men på samma sätt sorgligaste och därmed också en karaktär jag blev förunderligt fascinerad av

Jag är lite kär i K....... Han är som en hund. Men han är bra i nästan alla böckerna. Fett bra.


Liksom han är med i många böcker.....

Många bra böcker....

Han har så många sidor och fina sidor.

Läs om honom om du inte har gjort det redan.

Tack och HEj.

NU går jag.. Skicka PM om du vill diskutera TACK. SNälla.

Är inne på 7e och sista boken i "The Dark Tower" serien av Stephen King, fan vad jag kommer sakna Roland när jag är klar med den :(

Jag tycker att Envoyén i Klas Östergrens böcker Gentlemen och Gangsters är skönt otäck. En skräckspridande byråkrat som luktar skog. Är han med i Gentlemen förresten? Minns inte..

Raskolnikov i Brott och Straff, hans tankar går in i mina.
Lät det som en kärleksförklaring förresten?
(måste rota fram boken bara för det)

Takeo i Sagan om klanen Otori, identifierar mig starkt med honom också. (Men utan alla förmågor haha, vad är kvar du?) Såg nu att det skrivits 2 nya böcker i serien, någon som läst?

Civilaren: Sök hjälp isåfall. Eller hitta din Sonja!

PZ

Det händer relativt ofta att jag saknar en romanfigur. Det betyder ofta att boken var bra och det betyder nästan alltid att den var lång. Jag tenderar (som de flesta andra?) att lättare sakna karaktärer man levt med länge och intensivt. Det är väl möjligen därför detta oftare händer med karaktärer i böcker än i filmer.

Jag kom ockås att tänka på karaktärerna i Utvandrarna. Men även Joyce Carol Oates' version av Marilyn Monroe från Blonde. Om jag ska nämna en karaktär från en kortare bok vill jag framhålla berättaren i City Of Glass av Paul Auster.

Ett annat intressant fenomen är karaktärer man inte tycke rom alls, men ändå inte riktigt vill skiljas från, för att man känner att man inte riktigt är "klar" med dem när boken tar slut. Jag kan aldrig riktigt bestämma mig om det är resultatet av en bra eller dåligt skriven bok. Jag tänker exempelvis på den grymt osympatiske Eric Packer från Cosmopolis av Don De Lillo.

Min favorit är nog Lars Hård.

Sol från Sagan om Isfolket. När hon dog grät jag för första, och hittills enda, gången när jag har läst en bok.
Det var verkligen en karaktär som jag gillade. Och när man har fått följa en karaktär från hennes födelse och se hennes utveckling mot det mörka, men ändå alltid med godheten i grunden, så är det svårt att inte bli lite (mycket) kär.

Sorgligt nog kommer jag inte ihåg hur hon dog.

Alceste i Molieres Misantropen

orkar inte förklara närmare förutom att han är misantrop och säger hur falska alla människor är och de andra säger i stort sett bara att han är grälsjuk och bara vill gnälla. Riktigt bra drama att läsa av moliere.

En av dom äckligare karaktärerna jag har fastnat för är nog "Kenneth" i Stig Larssons Nyår. Riktigt obehaglig men samtidigt tillräckligt intressant för framkalla andra känslor än avsky.

Civilaren P23: Tycker dom 2 nya böckerna inte alls höll samma klass som dom 3 tidigare.

Jag tycker att Fermín i "Vindens skugga" är en rolig och intresant karaktär.
Att han är vältalig gör honom bara roligar att läsa om.

Tussi i den underbara boken De galnas hus av Fossum. En snäll och timid spritt språngande heltokig liten figur som fastnar i hjärtat.

Jag blir alltid lite kär i Mr Rochester när jag läser Jane Eyre.

Lätt Prabaker Kharre (Prabu) från boken Shantaram. Han verkar så genuint trevlig och hjälpsam, samtidigt som han är rolig på exakt det sätt jag gillar. Att karaktären är baserad på en verklig människa gör bara saken trevligare, även om författaren säkert kryddat på lite extra.

Prabaker Kharre är helt klart en underbar karaktär.

Även Abdel Khader Khan(Khaderbai)från samma bok, är sjukt cool. Världens visaste man typ .. :)

Ja, hur kunde jag glömma honom. Gillar både honom och hans filosofi starkt.

Prabu var faktiskt den första jag tänkte på när jag klickade in mig i tråden.

Gillar Toke från Röde Orm också, riktigt skön när han dricker för mycket öl, gråter och slår ihjäl folk.

Abdel Khader Khan, indiska version av en jedi.

tkr prabaker blir lite för mkt ibland, går inte att vara så snäll