"Kalla det vad fan du vill", av Marjaneh Bakhtiari

"Kalla det vad fan du vill", av Marjaneh Bakhtiari


Här följer Adlibris info:

"Jag vet faktiskt själv hur det är att vara utlänning." Så tittade han snabbt på dom andra kring bordet för att se om det sista ordet hade varit opassande. Han var inte alltid medveten om dom aktuella politiskt korrekta orden.
"Kommer själv ursprungligen från Glumslöv och sen Burlöv förstår du. Ja, jag kommer ihåg hur det var i början att vara i en ny stad och inte känna till saker och ting."
Bahar hade inte uppfattat Bengt som en rolig person och det fanns inget spår av humor i hans ansikte. Mannen menade allvar.

I romanen Kalla det vad fan du vill står familjen Irandoust i centrum. De har lämnat Iran för Sverige och mötet med det nya landet och dess invånare är inte alltid smärtfritt, men med envishet och en positiv inställning går allt. Hoppas de.

Mot all förmodan blir deras öde i Marjaneh Bakhtiaris händer varken tragiskt eller tråkigt, utan istället en oväntat rolig läsning. Hon skildrar familjens och deras vänners liv med humor, ironi och sympati. Ingen går säker i den ena absurda eller rörande scenen efter den andra riktas strålkastarljuset mot både "gammalsvenskar" och "nysvenskar". För vem gör rätt och vem gör fel? Är det kanske ändå lika långt från Glumslöv till Malmö som från Malmö till Teheran? Finns det egentligen något politiskt korrekt beteende, eller står vi alla trots vår goda vilja hela tiden med båda fötterna i klaveret? Och finns det kanske något sätt att trots våra olikheter mötas på lika villkor?

Marjaneh Bakhtiari är född 1980 och bor i Malmö. Hon har studerat socialantropologi och läser nu journalistik. Kalla det vad fan du vill är hennes debut.

"Det är en rolig bok. Dräpande, varmt och respektlöst rolig. ... Tänk till exempel Armistead Maupin och hans romanserie om 70- och 80-talens San Francisco. Eller tänk Zadie Smiths "Vita tänder" - fast på skånska."
SvD

"...kvick, brokig och dräpande. Boken är full av guldkorn..."
Sydsvenskan

Helt underbar bok. Köpte den idag innan jag gick på tåget och är nästan igenom hela redan. Har inte kunnat släppa den. Jag gillar verkligen hennes skiftande skrivteknik beroende på vem av karaktärerna som för tillfället står i centrum. Det är lite som Jonas Hassan Kherimi, men utan att bli lika stelt och artificiellt samtidigt som hon behåller den sprudlande dynamiken.

Någon annan som har läst den och har några åsikter? Till er andra så rekommendera den starkt.