Stephan Mendel-Enk använder ett lätt, ledigt språk och växlar snyggt mellan typiskt sportkorta meningar och skönlitterära, mer långrandiga. Han tar till en del pedagogiska grepp för att illustrera sina poänger och gör det på ett mycket effektivt vis. Varje kapitel inleds till exempel med en referens till en lägenhet som bebos av en avdankad, men fanatisk fotbollssupporter. Läsaren vaggas på så sätt in i en förutbestämd stämning som stannar kvar under resterande läsning. När han möter dagisfröknar, journalister eller graffitimålare, väver han ledigt in akademiska och vetenskapliga resonemang för att tydliggöra och belysa hans åsikter. Ännu ett genialiskt, pedagogiskt knep. Bokens mest intressanta del tar upp problematiken med att gifta män är extremt dåliga på att få nya, och behålla sina gamla vänner. Att kvinnor är bättre på att bibehålla relationer, och att män, utan fotbollssnack, segelsessioner och öldrickarkvällar finner sig socialt utsvultna efter ett par år in i relationen. Detta är obligatorisk läsning för alla som någon gång planerar att skaffa barn, har barn eller känner någon som har barn. Boken är relativt kort, den officiella siffran ligger på 130 sidor, och riskerar därför att lämna läsaren med något av en tomhetskänsla. Då ämnet ständigt är aktuellt, borde en analys av detta slag vara än mer djupgående. För trots sitt fina språk och sina smarta små tricks, är det bokens innehåll som greppar tag och engagerar läsaren. Om någon litteratur ska vara obligatorisk i skolan, och det går ju alltid att diskutera, röstar jag för att denna guldklimp till bok blir invald. Så viktig och bra är den.
Denna användare saknar häftigt citat samt förmågorna; att tänka, att stava samt förmågan att skriva begripliga inlägg.