Wini - Ett slag för ungdomen (prosa)

Wini - Ett slag för ungdomen (prosa)

Frihet är varken oändliga möjligheter eller "ett tillstånd utan förtryck". Vi är sena åttiotalister och tidiga nittiotalister med mycket att skrika ut så ni behöver bara ge oss friska stämband och ett ljudisolerat rum. Vi är de som älskar randiga tröjor samtidigt som vi hatar matematik med motiveringen att linjer dragna med linjal blir så raka. I vår värld finns det en skillnad mellan att ha hittat sig själv och att agera slav under subkulturer, mellan att motionera för välbefinnandets och utseendets skull - en skillnad som utgörs av gränser vi bestämt hävdar finns men som ingen egentligen vågar rita ut med krita. Att leva livet är en vetenskap och ändå är det det enda man kan göra.

Vi är de enda som vet att kärlek är ett missbruk med för få biverkningar. Att hon blundar för dig har ingen betydelse. Och hans undvikande kroppsspråk kanske beror på att du är dålig på att översätta. Ingenting är tillräckligt - en dag kanske du har hans fingrar i ditt hår. Hänger i hennes pärlhalsband. Ligger på rygg och delar himlar. Hur många fall överlever man inte då?

Orden ung & dum hör inte ihop för vi säger att vi lever livet, som om man kunde göra annat.. Högmodigt hävdar vi att idealen är besegrade, att massmedierna inte kan rå på oss längre.. För att sedan sömnlösa räkna revben istället för får. För att sedan stoppa fingrar i halsen som för att markera att vi kommit förbi suga på tummen-stadiet. Jakten på identitet och bekräftelse är ingen barnlek. Omgivna av retuscherade dockansikten ser vi skavanker som inte finns, hur mycket vi än putsar spegeln.

Det är ute med finurliga rim och falsettsång. Den ljuvaste musiken är det hackande ljudet i högtalarna innan ett sms anländer. För att inte tala om signalen. Piip piip. Vad är gitarrsolon och perfekta vibraton jämfört med det? Och säg mig, vad är kärleksbrev mot ettor och nollor? Videokassettband mot youtube, vinylspelare mot myspace, kontaktannonser mot MSN.. Vi brukade vara framtiden men får finna oss i att att jaga det vi flyr - sakna barndom och sukta efter livserfarenhet. Vi är för gamla för att ses över, för unga för att tas på allvar. Inte längre unga nog att veta allt men vi försöker trots det lära oss svåra ord.. Och skäms så ändlöst när vi råkar använda dem i fel sammanhang. Vi läser inte Dostojevskij för att det är underhållande (för det är det inte) utan för att stå över resten av avskummet. Allt för att verka rationell och vara förtjänt av att tas på allvar.

Omväxling är att vara härligt politiskt inkorrekt och hellre gråta över höjda alkoholskatter än världssvälten. Skrika fuck feminismen, utbrista att man äter kött, inte för att det är gott utan enbart för att man hatar djur, för att sedan bli ursäktad på grund av sitt berusade tillstånd. Sen muttras ur kraftiga skäggväxter att vi är bördor till dagdrivare, en skam för mänskligheten och dylika glåpord. Forskare som envisas med att överanalysera sönder människokroppen hävdar att en del av våra brister kunde tänkas bero på hormoner. Hormoner. Vilket konstigt ord. Fuck hormoner.

Att leva livet är en vetenskap och ändå är det det enda man kan g&ou