[Film] Roy Andersson - En kärlekshistoria
Precis som titeln indikerar handlar filmen om världens äldsta och mest uttjatade dilemma och det är den klassiska varianten ”ung, söt tjej möter ung, lite mindre söt kille” som porträtteras. Igenkänningsfaktorn för unga, förvirrade tonårspojkar torde således vara skyhög.
Till en början blir vi introducerade för den 15-årige, ständigt yrvakna och fräkniga Pär (Rolf Sohlman), hans något dysfunktionella familj och de skojfriska bilmekanikerna som jobbar på pappa Lasses verkstad. Under en visit hos farfar Gunnar fattar Pär tycke för den jämngamla, storögda och sockersöta Annika (Ann-Sofie Kylin). Han blir genast intresserad, nästan trollbunden och snart har alla tricks i trollerilådan – hänga utanför hennes port, skicka kryptiska meddelande till hennes bästis samt en mer avslappnad variant av arga leken – dragits fram för att charma och vinna hennes gunst. Det hela utvecklar sig till en trasslig historia, där Annikas än mer komplicerade familj samt en äldre stöddig kille gör allt för att sätta käppar i deras nyförälskade hjul, och vi slits mellan hopp och förtvivlan när vi följer deras kamp om evig(?) tonårskärlek.
Jag är inte ett överdrivet stort fan av kärleksfilmer, som jag tycker har en tendens att bli pretentiösa, klichéfyllda och alltid extremt förutsägbara. Mitt misstag, inser jag nu, är att jag konsumerat fel typ av film av fel typ av regissör. Min huvudsakliga föda bestod tidigare av hollywoodproducerad, nittiotals-snabbmat och därför har min allergi kunnat blomma ut och utvecklats till något stort och läbbigt. Roys kärleksdrama får i denna allegori fungera som antihistamin. Hans film är fantastisk och jag får nu omvärdera mina tidigare, fientliga åsikter om genren.
Det som skiljer Roys verk från många andra hastverk, är den genuina äktheten och verklighetsförankringen som han förmedlar. Precis som vi alla vet går kärleken inte som på räls, du kan absolut inte beställa den på posten och vi möter alla jobbiga hinder på vägen. Detta inslag hittar du visserligen även i sämre varianter, men det är alltid ”kvalitén” och trovärdigheten i hindrens omfång som gör det hela verkligt och angeläget. Något ”En kärlekshistoria” lyckas väldigt väl med.
Ett annat grepp som till en början känns främmande, och rent av störande är den något oortodoxa ljudbilden i filmen. Mitt i en lågmäld dialog kan plötsligt en leksugen hund börja skälla, bebisar sitter och jollrar lite varstans och när de två turturduvorna är på väg att kyssas för första gången glider en moped förbi och stör de fina och romantiska stråkarna. Efter ett tag uppskattar jag dock detta tilltag – verklighetsförankringen återigen - och rekryterar över fenomenet från ”kolumn nackdelar” till ”kolumn fördelar”.
Denna användare saknar häftigt citat samt förmågorna; att tänka, att stava samt förmågan att skriva begripliga inlägg.
|