Upp till kamp (Spoilers)
Igår gick sista avsnittet i miniserien som jag tycker är bland det bästa som producerats i Sverige på senare år . Att portionen ångest i serien är den största går nog ingen obemärkt förbi, och antalet ljusglimtar finns men levereras nästan alltid med en besk eftersmak.
Har varit kul att se en serie som skildrar 60- och 70-talet så pass autentiskt, t.ex. att musiken är ett ständigt återkommande tema och den politiska "kampen" som ständigt är närvarande. Sedan är manus samt skådespelarna riktigt bra, något som vi kanske inte blivit bortskämda med i Sverige?
Av låtarna de skrivit serien är outrolåten, (inte i sista avsnittet) som återkommer då och då under seriens gång, rackarns bra och en personlig favorit. Måste ge en eloge till att Sara och Tommy sjunger själva, det bidrar mycket till känslan i serien.
Rent handlingsmässigt stör jag mig såklart på att man inte fick reda på vad som hände i Usa. Sen blev man ju smått deprimerad när allt bara gick åt helvete på slutet.. var egentligen lite för mycket ångest för min höstångestimpregnerade hjärna. Vill dock tro att Erik klarade sig. =)
Vad tycker ni om serien? Vad var bra/dåligt?
/Graifer
"Life is on the wire, the rest is just waiting"
Coletivo Êxito D`Rua
http://brasil.indymedia.org/images/2005/08/328099.jpg
|