Fantasyböcker - Tips och annat

jag läste en del fantasy för ett par år sen. kommer inte ihåg vad som var bäst men david eddings var en favorit. helst den första serien.

Jag gillar Shannaraböckerna.
Börja med den fristående serien om tiden före "Arvet från Shannara"-serien. Då blir det roligare =)

Jag har läst typ alla Eddings. Inklusive de han skrivit med sin fru. Alla serierna (Sagan om Tamuli, Elenien, Belgarion, Mallorea, Drömmarna ) är ju bra men vissa känns kanske lite mer som hastverk än andra. Jag tycker om den näst sista Eddings-serien om Tjuven Althalus. De andra var det länge sen jag läste.

Terry Brooks Shannara var det iof också länge sen jag läste.




Föredrar ni svensk eller utländsk fantasy och vilket språk läser ni oftast på?

Jag gillar R.A Salvatore´s Forgotten Realms böcker. Sen tycker jag att legender från Drenai av David Gemmell är rätt bra också.
Plus Raymond E Feist´s böcker också..

Först lite om vad jag föraktar:

Jag ogillar verkligen Tolkien-ripoffs. Med det menar jag: Bonnapåg som blir superhjälte, plågsamt noggranna beskrivningar, berättelser som ALDRIG slutar, pseudokultur och "dockskåpsvärldar". Och total brist på sex. Tolkien gjorde det bra, men hade å andra sidan ett helt liv av nedtecknade bakgrunder i ryggen vilket gav ett äkta djup åt hans magnifika trilogi. Alla de moderna kopiorna bara fejkar. Särskilt illa tycker jag om Eddings, Shannara-böckerna och värst av allt, Wheel of Time.

Jag ogillar verkligen fantasyböcker som baserar sig på rollspel och datorspel (eller värre, figurspel!). De drar av någon anledning till sig den värsta sortens författare. För att kunna sälja alls säljer de helt ut sin själ och sin artistiska vision; och kvar blir Drizzt, den mesigaste mest nittiotalistiska hjälte som någonsin nedtecknats. Blott en vag skugga av genrens verkliga champion.


Då undrar ni: Vad kan det då vara för fantasy du gillar? Jo:

Den är skriven snabbt, med hög puls, fantastiska visioner och den sorts talang som bara föds hos den som skriver för att inte svälta ihjäl. Den är skitig och smutsig. Huvudpersonerna är inte stolta riddare utan kåta tjuvar, dömda härskare och enbarmerliga män.

Vad är det då jag talar om? Jo, genrens verkliga giganter! (och en svensk i sammanhanget relativt ny bekantskap på scenen)

Conan! Robert E Howards mäktiga barbartjuv, som genom list, styrka, svett och sexualdrift som ett odjur spräcker civilisationens ömkliga fasad. Noveller som The Tower of the Elephant, Rogues in the House och People of the Black Circle visar vart skåpet ska stå med berättarteknik så intensiv att du får näsblod, med hisnande porträtt av undersköna damer, brutalt våld och vidriga demoner från avgrunden.

Fafhrd n Grey Mouser! Fritz Leibers två antihjältar super och knullar sig fram genom tillvaron, som religiösa män, lönnmördare, tjuvar, och ibland, som hjältar. Det är drivet, mustigt, spännande och fantastiskt! Genrens verkligt dynamiska duo får vem som helst att sätta andan i halsen.

Elric! Michael Moorcocks främsta champion. Den dömde härskaren som går under av sin egen veka fysik, sin svaga karaktär och sitt avgrundsdjupa hämndbegär. I motbjudande symbios med sitt onda svärd Stormbringer drar han hela världen ned i fördärvet, och omdanar den; dömd att alltid svika de som älskar honom.

Och så förstås trilogin Svavelvinter, som fortfarande skrivs på. Författaren heter Erik Granström, och är en gammal gigant inom den svenska rollspelsscenen, och har nu äntligen fått ut sin gamla skapelse Svavelvinter. Första delen är ute, och det är politik, mystik, action, filosofi, fantasy så det står det härliga till, skrivet med en sådan närvaro att man tror att Marjura faktiskt finns.

---

Något som bör noteras är dock att alla författarna jag nämner, utom Granström, kan vara ganska ojämna. Howards Conan-material är nästan alltid toppklass, men både Leiber och Moorcock kan sjunka in i slentrian en aning ofta. Det är något man får leva med, för när det är som bäst, är det milsvida bättre än något annat dravel i fantasygenren.

Det bör också påpekas att även om de här böckerna (utom Svavelvinter) har kommit på svenska en gång i tiden är det väldigt dåliga översättningar, och dessutom mycket svåra att få tag på. Det är bättre att köpa på sig Fantasy Masterworks-samlingarna. Då får man snabbt och billigt ett komplett bibliotek med mästarna.

det här var mig sannerligen bra fantasy, utan troll och orcer och demoner dock..
första gången jag läste sån typ av fantasy dessutom, var riktigt skeptisk men efter ett par kapitel förstod jag vad jag gav mig in på.
missa inte!

http://www.theotori.com/

Jag har läst flera av de stora fantasyserierna och några av de små.
En utav de absolut bästa är George RR Martins "A song of ice and fire." Eller "Sagan om is och eld" som den heter på svenska, själv föredrar jag dock att läsa på engelska.

Jag kan verkligen rekomendera den. Första boken på engelska heter A game of thrones och går att få tag på lite överallt.

Hyffsat vulgär och vuxen fantasy ska nämnas, men inget extremt.

Tung läsning dock. bokstavligen! Första delen på svenska är på säkert 800 sidor?

jag måste propsa "song of ice and fire" jag med. LÄTT bästa fantasyn jag har läst (och jag har läst en del i mina dar)..

vuxen och rå (och MÖRK), som illuminat säger, och med väldigt nyanserade och komplexa karaktärer och story (för att vara fantasy iaf). ett annat stort plus är att författaren inte är rädd för att ta livet av personer man följt ett tag.

jag gillade han Shannara mannens serie om ordet och tomheten, runing with the deamon, knight of the word och angel fire east. Även om de sista 40-50 siderna i den sista är ganska pappiga.

sen håller jag med eksem om att Conan är kung. Det käns som  man bara kan slå i böckerna och hitta storslagna citat överallt. "she was  but a slave girl.. But i will make her TEH QUEEN OF AQUELONIA!" för att försöka slänga sig med nått ur minnet. Dessutom är conas värld den här riktigt underliga blandingen av verkliga namn och myt.

song of ice and fire är grym. jag kunde inte slita mig. så dom där 800 sidorna var slut på typ 2 dgr. jag var måttligt populär att umgås med dom två semesterdagarna ;)

jag tror f.ö att Conan kanske mer attraherar män. har jag fel då? =)

Eksem. så vad tycker du då om "sagan om drakens återkomst"/ "The wheel of time"?

Conan är defintivt inte kvinnovänligt, och jag kanske också bör varna för att författaren var en lätt störd, svårt paranoid vit man från Texas som var aktiv under 20-30-talet, varpå det av och till dyker upp rasistiska noveller av typen "Conan måste rädda den vita kvinnan från de svarta männen". De är dock inte så många, och ofta både korta och dåliga så det är bara att hoppa över dem. Det brukar inte ta mer än en sida eller två innan man anar vart det bär hän.


---

Jag hatar Wheel of Time. Det är långt, omständigt, oorginellt. Hade karln fått ihop berättelsen på åtminstone tre böcker kunde jag kanske gått med på det, men efter bok 10 (i svenska utgåvan) gav jag upp. Nu är det uppe i vadå, 22 delar, på svenska? Den är väl inte ens färdig än?

Det är just det jag inte gillar med nutida fantasy. Det tar aldrig slut! Let's get it over with; om det ändå är en hjälte som ska spöa upp en trollkarl (vilket är poängen i ungefär 90% av all fantasy) kan man klara av det på 30 sidor.

Eksem:

Har du läst Gloriana av Moorcock? Visserligen en hel del omständliga beskrivningar, men de har ett syfte. Bra bok iaf. Elric-serien var det länge sen jag läste, är den "fortfarande" bra? Har inbillat mig att den är rätt ungdomlig liksom, om det nu är nåt negativt.

Eksem. men allvarligt. hur kul är det med en bok på 30 sidor? och handlingen spänner ju över en lång tid med många huvudkaraktärer som ska följas så det är inte så konstigt att det drar iväg. Däremot tycker jag det vore skönt om man väntade tills skiten var klar med att ge ut den så man slipper vänta så länge.

Refused

"Har inbillat mig att den är rätt ungdomlig liksom, om det nu är nåt negativt."

Den är ganska pojkäventyr i formen, men i väldigt vuxna toner. Vilket är någonting positivt! Fascinationen för det fantastiska är fantasyns grund. När den bara blir en blek fond för vanlig såpa ser jag hellre på Glamour än läser evighetsfantasy.

Har inte läst Gloriana, jag har kanske 10 samlingsvolymer Moorcock hemma, vilket ändå bara är en liten del av den mannens enorma produktion.

---

Sän

Det är sjukt kul med noveller på 30 sidor. När man rensar bort all skit finns den viktiga, intensiva kärnan kvar. Det är då det blir fullkomligen häpnadsväckande. Robert E Howard kunde säga mer på 30 sidor än Robert Jordan kan på 3000. Men visst, det är klart att det kan vara bra med längre sagor, typ Tolkiens 3 böcker långa mästerverk. Men 22 böcker? 22 böcker? 22 jäääävla böcker? Och han är inte ens klar? Och det är inte ens särskilt bra? Vad fan är det? Han skriver typ 200 sidor där det inte ens händer någonting. Sanslöst.

helt plöttsligt så känner jag mig manad att hoppa in och försvara denna så kallade evighetsfantasy. när man läser denna typ av litteratur så är det inte meningen, inte uppgörelsen, inte slagsmålen, inte farten.

det man är ute efter är en främmande värld, någontign som inte kommer fram på samma sätt i de böcker du höjer till skyarna för deras spännande och snabba intriger, deras kvinnor och deras blodspillan.

det är kulturer, främmande raser, andra sagor, andra legender och vida sträckta mytomspunna skogar och bergskedjor. man skiter nästan i om hjälten någonsin spöar "den onda trollkarlen" man vill bara stanna i den här världen som har så mycket som inte verkligheten har...ett litet tag till.

jag slår ett kraftigt slag för jordan och tolkien-

och ett litet mindre för eddings, eftersom han ändå slåppte rivas skrifter och polgara samt belgarath böckerna.

ge mig edit knapp.

Vattenfolkets land (inte hundra på att det var den korrekta titeln men något snarlikt iaf) är skön, simpel, lilla utfrysta blattepojken blir kung och får ha sex med sexi ladies

Jag ställer mig i kön och propsar "A song of Ice and Fire". Så jävla bra asså. Man blir helt sjukt upprörd när han helt plötsligt ** kanske kan räknas som SPOILER ** tar livet av huvudpersoner, och "hjältar" dessutom.

Annars är jag helt kär i Robin Hobb's trilogier:
The Farseer Trilogy
The Liveship Traders Trilogy
The Tawny Man Trilogy
Alla trilogier utspelas i samma värld och hänger ihop. Läs dom i ordningen dom står i. Hon är helt sjukt bra på att beskriva smärta. Inte bara fysisk utan psykisk också. Olycklig kärlek beskriver hon lika bra som en kniv i ryggen. Nu e inte jag sadist som tycker om sånt, men hela historien är bra bara. Jag trodde jag skulle kunna va nöjd efter första trilogin. Tyckte att jag inte behövde veta mer om huvudpersonen. Men fan va fel jag hade. Har läst alla 3 trilogier ett par gånger.

Har precis börjat på hennes nya trilogi:
The Soldier's son. Är typ färdig med första boken efter ikväll.

Sen tycker jag Eddings böcker är som barnböcker. I alla fall allt efter Belgarion och Mallorea. Skämt skämt skämt hela tiden och kapitlen är typ ½ sida långa och allt går vägen hela tiden för dom goda. Det går liksom inte att förlora.

Sagan om Paksenarrion av Elisabeth Moon är bra också. Va länge sen jag läste dom så jag orkar inte skriva mer om dom. Kan länka till nån sorts recension.. Den suger iofs men man får en liten bild av den.

CameraObscura

Spela rollspel istället :)

---

Vad jag förstår är det just evighetsfantasy folk tänker på när de tänker fantasy, och jag ville slå ett litet slag för den gamla fantasyn, som den såg ut förr. Den är nämligen ganska lätt att glömma bort, trots att den kan vara otroligt bra.

Och jag tycker inte att man nödvändigtvis behöver gå till evighetsfantasyn för eskapism.

"Bonnapåg som blir superhjälte, plågsamt noggranna beskrivningar, berättelser som ALDRIG slutar"

Men Jonas, är inte det lika mycket ett måste i (high)fantasylitteratur som rymdskepp i SciFi?
Appropå avsaknaden av sex, vad heter de där böckerna du har med Fabio på framsidan? De om några lär väl innehålla lite snask haha :)

Och jag måste hålla med om att noveller är bland det bästa som går att läsa, man slipper långa passager där författaren klart och tydligt har tröttnat själv och farten och känslan hålls kvar genom hela berättelsen.

" vad heter de där böckerna du har med Fabio på framsidan?"

Det är Fritz Leiber-böckerna jag nämnde ovan :)

Och för att göra er alla besvikna så är Fabio-omslagen bara med på de svenska svåråtkomliga utgåvorna.

haha och Fabio ska föreställa Fafhrd då eller?

CameraObscura P19: varför edit? jag håller med f.ö

Eksem och övriga som vill svara:

Hur tusan får man till en bra FANTASY-bok på 30 sidor om man inte har utrymme till bakgrund,historia, miljöskildringar osv osv?? Annars blir det ju typ bara en krigisk roman. Så varför kallas Conan-böcker och liknande fortf. Fantasy? borde dom inte kallas ngt annat? harleqin-fantasy kanske?


Zakramento:

Jag håller med om Eddings men: samtidigt så jo. Eddings böcker är banala på ett sätt, men vatusan, det är ju inkörsporten till tyngre läsning!  Jag började iaf med den typen av böcker när jag var typ 10. och som 10-åring är Eddings lättare än Tolkien och Jordan tycker jag. Och den nybörjarfantasy som börjar komma mer och mer fyller ju sitt syfte bra. Där är f.ö Harry Potter (J.K Rowlings) och Den mörka materian (Philip Pullman) riktigt bra

Robin Hobb är skitbra. Böckerna om Narren/The Tawny Man Trilogy är nog de bästa tycker jag

Sän

Alla Conan-berättelser är inte 30 sidor, och tillsammans bildar de en komplexare bakgrund; men min poäng är ändå densamma. Rober E Howard har med mer fantasy i en novell än vad Robert Jordan har i en hel bok. (På samma sätt som Lovecraft har mer skräck i en novell än Stephen King får med i en hel roman) 


---

dröm

Det är egentligen bara random utvalda sunkfantasymotiv från åttiotalet, som känns väldigt Fabio-roman. Det som visas på omslagen har ingenting med böckernas innehåll att göra. Märkligast är ett omslag med en fastbunden kvinna på en klippa vid havet, en gigantisk sjöorm och någon antika grekland-jeppe som slåss med ormen. Inget av det förekommer i boken. ;P

Eksem: känns inte som du riktigt läste det jag skrev. Svara ordentligt istället.

mmm, lyxigt..

Sän

Jag hänger inte riktigt med i vad du skriver? Du menar att det inte är fantasy utan omständiga bakgrundsbeskrivningar? För bakgrund och miljöbeskrivning kan man alltså inte ha i noveller? Eller vad menar du? Har du ens läst Conan?

Att diskutera bra eller dålig fantasy är som att diskutera gott eller äckligt bajs.

dundermannen: lämna min tråd hädare!



eksem: Jag menar att (enligt mig så:) är det så att riktig episk fantasy (sagan om ringen, wot, osv osv) i princip kräver längre texter/större utrymmen pg.a den mängd information som ska få plats för att kunna skapa en helt ny värld.

Kortare noveller baseras ju i princip mer på en omvärld snarlik vår eftersom detta gör att utrymmet kan minskas på bakgrundsinformation och historia,kulturer etc

Det måste du väl hålla me dom?

Och då undrar jag om det verkligen är "riktig" fantasy eller om det bara placeras i det facket eftersom det är antingen det eller science fiction som gäller som kategorisering. Men det måste ju inte vara ngt av dom. Hänger du med?



F.ö Kan jag rekommendera Christopher Paolinis : Eragon och Eldest. Speciellt tvåan är riktigt bra. Filmen kommer i vinter!

Sän:
BRA skrivna historer behöver inte vara långa, dåliga författare kan göra jättefina miljöbeskrivningar och trovärdiga personporträtt på 500 sidor, sure. Men en bra författare kan göra det minst lika trovärdigt på 60 sidor.
Bara för att det är populärt och säljer mycket betyder inte att det är bra.

Tar och tipsar om en fantastisk fantasyantologi när jag ändå håller på:
McSweeney's Mammoth Treasury of Thrilling Tales

Sän

Jag känner att jag måste ta upp lite saker här:

För det första, vet du vad episk betyder? Det är när realism blandas med mystik, och handlingen utspelar sig i det förflutna, och hjälten är en övermänniska. Det är exakt vad Conan är.

Och om du med episk avser storslagen kan jag påpeka att Conan under novellernas gång går från simpel barbartjuv till kung.

---

"Kortare noveller baseras ju i princip mer på en omvärld snarlik vår eftersom detta gör att utrymmet kan minskas på bakgrundsinformation och historia,kulturer etc

Det måste du väl hålla me dom?"

Nej, det håller jag inte alls med om.
Som jag skrev tidigare, Robert E Howard får med mer fantasy i en novell än vad Robert Jordan får i en hel bok. Det är uråldriga platser, namnlösa fasor, mystiska kunskaper, onda gudar, kulter, trolldom, märkliga seder, underliga kulturer och så vidare. 
Man får via små brottstycken genom berättelsen smaka på en värld som känns väldigt djup, äkta och annorlunda, via brottstycken av tidigare skeenden, berättelser i berättelsen. Conan ligger definitivt inte närmre vår värld än vad Rand och gänget gör.

---

Dessutom har Robert Jordan skrivit Conan-böcker också :)

Dicecard

"hrm.. rent tekniskt sett så förkastar du allting som redan blivit gjord. "

Pfft! Gör jag icke! Jag förkastar de som inte förstår vad som var bra, och härmar fel saker. Tolkien var inte bra för att han hittade på en överdetaljerad värld med påhittade språk och komplexa kartor; och skrev en väldigt lång roman. Tolkien var bra för att han lät oss skymta en annan värld, att han skapade djup i sin fantasyberättelse genom att via fragment och brottstycken visa att något hade hänt där förr.

Tolkien var inte bra för att huvudpersonen är en bonnapåg som blir världens räddare. Tolkien var bra för att hans karaktärer (mer specifikt Sam) agerar som portal eller avatar för läsaren. En figur som upplever världen med samma okunskap och sense of wonder som läsaren gör. (Jfr Narnia, som är verklig portalfantasy)

Många av de moderna fantasyförfattarna verkar ta fasta på helt andra element. Man har ett brett persongalleri, en fin karta, en otroligt lång storyline och omständiga beskrivningar och många sidospår. Som Tolkien också hade, förstås. Men utan det som gjorde Tolkien bra.

Sno gärna, men sno rätt!

Eksem: För det första. Jag tror jag har bättre ordkunskap än vad du har: http://susning.nu/Episk  Det var precis DET som jag menade med episk. Var och varför du får alla de andra grejerna ifrån och stoppar in som synonymer har jag ingen aning om.

Jag är fullt medveten om att Jordan skrivit Conan under en period och jag har väl heller aldrig sagt något negativt om din lilla älsklings-barbar? Det enda jag tycker är att dom slags böckerna (med den utveckling som skett inom denna litteraturgenre) under dom senaste 10 åren mer och mer gått ifrån att kunna bära upp den där lite tyngre fantasy-stämpeln till någonting annat.

För det andra: Kan du verkligen sätta dig på den höga hästen att DU bestämmer vad som är rätt och fel,bra och dåligt?

Att man inte gillar allt är en sak, men när man istället för att bara acceptera det och klara av att diskutera saken, går på som något jäkla allvetar-pretto som föraktar saker hit och dit blir jag faktiskt irriterad.

supersentaidanne P24: var har jag påstått det?

Någonting som jag undrar över varför nästintill alla fantasykarotr har är de här bergskedjorna som går i en rak linje längst minst en av kartans kanter...

På den tiden jag fortfarande läste fantasy tyckte jag Wheel of Time var asbra fram till bok sex (engelskspråkig utgåva). Sedan gav jag upp när jag insåg att serien aldrig skulle ta slut. Och här sitter vi, TOLV ÅR efter att jag började läsa sörjan och han verkar fortfarande inte vara klar.
 
Nu när jag är äldre och med litterärt bevandrad ser jag verkligen vilken usel författare Jordan är. Hans enda fördel är väl just att han skapat en hyfsat intressant värld och att kvinnorna inte bara är våp som ska räddas, men allt annat är verkligen skit. Utdraget, enformigt berättande, detta eviga helyllestjat om könskrelationer (man undrar om Jordan någonsin ens pratat med en kvinna) och "melodrama". Nä, det finns säkert bättre fantasy där ute.

Sän

Uppenbarligen har vi ungefär samma ordkunskap, eftersom det jag skrev är det etymologiska ursprunget som lett fram till den betydelse som du lägger i ordet, som jag också uppenbarligen begrep.

Jag måste erkänna att jag inte kände till att det under de senaste tio åren utvecklats en fantasy-kanon, där den gamla fantasyn blir utslängd till förmån för böcker som är fantasy enbart baserat på att de är långa.

Ditt påstående om att böckerna om Conan och Elric inte skulle vara fantasy för att de figurerar i kortare berättelser än Eddings och Jordans långa verk är helt vrickat. Ditt enda argument är att långa böcker får plats med mer bakgrundshistoria. Som att fantasy handlar om bakgrundshistoria. Pfft! Fantasy handlar om fantastiska berättelser.

"För det andra: Kan du verkligen sätta dig på den höga hästen att DU bestämmer vad som är rätt och fel,bra och dåligt? "

Tydligen. Jag gör det rätt bra också. Som vanligt. Skulle det finnas jobb som smakdomare skulle jag ta det. Eller också ville jag visa på att det finns helt annan fantasy än den ni normalt läser. Och berätta att den är jävligt häftig.

För vafan, just Robert Jordan är jävligt dålig, men jag hade gått med på hans verk om han hade kunnat avsluta det som en vettig människa. Men han är en för dålig författare för att kunna ta det till slutet. Samma med Eddings. Men det betyder inte att lång fantasy automatiskt är dålig. Jag hyllar ju Tolkien, bland annat. Men jag är vansinnigt trött på den lata slentrianfantasy som rinner ur de feta författare som skriver för att de inte har något bättre för sig, snarare än för att de har något att säga.

Grym recension av en av WoT-böckerna som summerar ungefär hur jag känner (tagen från Amazon.com):

"Egwhine smoothed her skirts and sat and pondered about the issue of what to do about the problem concerning matters involving the taking of the White Tower, first considered lo these many many pages ago. Then she had some mulled wine. But not just any mulled wine. This was the finest mulled wine in all of Randland, made from grapes that were as plump and ripe as the finest, sparkling cleavage and sparkled like a thousand silvery moons and that were trampled by feet as pretty as a thousand golden sunsets in the most gorgeous of all wooden tubs...

Meanwhile, Mat sat there and thought about things and how nice it would be to have a plump serving girl on each knee and a great deal of ale. And Perrin, finding many weevils, weevils of considerable size and ghastliness, in his breakfast cereal, considered that maybe he would think about considering the possible rescue of his annoying wife Faile, whom he loved, deeply, more deeply than anyone who ever imagined anything imagined. Even though she was more annoying than someone hitting you with a carboard tube and saying "Yeeee! Yeeee! Yeeee!" over and over and over and still over again. And much, much, more did Perrin ponder over another bowlful of weevils, much that would ultimately, indeed, lead to much, much, more pondering...

Nynaeve twitched and fidgeted and tugged her braid. In truth, no one was safe from her formidable braid-tugging. Not even the rough side of her tongue was as greatly feared. Anyway, as did her friends, so, too, did Nynaeve ponder and ruminate. And ruminate and ponder. Truly did she miss Lan and how he liked the color blue...

And Rand ...sat there and ...brooded. And mused. And still brooded and mused till his brow darkened with the brooding and the musing and...oy! Dark One save us all!"

PostmodernConsumr P26

det var något av det sämsta jag läst.
totalt utan poäng och inte det minsta roligt eller träffande.
det ända det gör är dumförklarar personen som en som inte kan finna spänning eller få sina tankar väkta av annat än svärdssvingande, blodspillan, överdrivet fagra damer och en ny fiende på varje sida.

läs dragon ball.

Fast WoT är ju som Dragonball...

En bok jag talat om förr och gör det igen är
Efter lägereldarna av Per Jorner, tror det är den enda svenska fantasy jag läst och den är fruktansvärt bra. Jäkligt humoristisk på sina ställen medans den blir djup efter ungefär halva bokenoch mer handlar om vad jag uppfattar som livsexistensiella (stavning?) frågor.

Jag gillar den helt enkelt, har inte läst blod måne (andra boken av per jorner) men brorsan sa att den var sämre. :/

Eksem P23

touché

Eksem:

Du behöver inte ordbajsa hela tiden. Jag fattar iaf.

Jag har heller aldrig sagt att gammal fantasy ska slängas någonstans. Jag efterfrågade bara någon slags underkategorier inom genren eftersom den är så spretig.

Jag har heller aldrig sagt att den fantasy DU gillar är dålig.

Jag har verkligen ingen lust att lyssna på någon som bara ska klaga på allt hela tiden. Så, har du inget snällt att säga kan du väl bara låta bli? Snälla?

Sän

"Så, har du inget snällt att säga kan du väl bara låta bli?"

Du kommer bli / är en utmärkt mamma (ingen ironi!).

---

"Jag har heller aldrig sagt att den fantasy DU gillar är dålig. "

Du har däremot ifrågasatt huruvida det verkligen är fantasy, baserat enbart på att det är korta berättelser istället för långa berättelser, vilket är helfnoskigt.


---

OBS! Följande är alarmerande oviktigt:

Men att gnälla är en liten... kan man kalla det hobby? Jag tycker i alla fall att det är oerhört roligt. Att ordbajsa också (jättebra egenskap om man får för sig att läsa på högskola, där man premierar saker som är omständigt skrivna framför sådant som är innehållsrikt). Den som har haft oturen att läsa mina inlägg i Övrig musik-forumet när jag varit som mest inspirerad vet vad jag talar om. Jag är förstås den sortens människa som kan påstå att lila är en mycket sämre färg än de andra färgerna.

Sän

Hehe jag brukar också köra med att Eddings är som en inkörsport till dom tyngre grejerna. Och det är hans böcker också.
Jag har för mig att Den Mörka Materian va den första fantasyn jag läste, efter Sagan om Ringen. Fan va bra dom är. Och dom håller fortfarande, jag kan läsa dom nu och tycka att dom är bra. Samma med Harry Potter, eller iaf dom senare böckerna. Dom tidigare är lite för tjatiga tycker jag.
Men med Eddings är det inte riktigt samma sak. Dom är skitbra om man är 11-14 och precis börjar läsa fantasy. Men läser man dom när man är äldre så är det bara upprepande och inge kul alls.

Jag tycker The Farseer Trilogy är bäst i trilogi-serien. Fitz/Sonen är så mkt mer känslofylld då, han har tappat så mkt av sig själv i Tawny Man/Narren trilogin. Och även om Liveship Traders serien inte är lika bra som dom andra två är den så jävla bra och skapar en helt dimension till nästa trilogi.

Det roligaste med Eddings var ju att han lyckades med konststycket att skriva samma serie två gånger och få folk att köpa båda, med någon lam ursäkt om att historien upprepar sig, haha.

Ingen ironi huh? well. det var ju ovanligt. Men bara för att det låter som ett mamma-citat behöver inte det betyda att ståndpunkten i sig är dålig.

---

Nej, jag har däremot efterlyst fler underkategorier för gemene man. Mer en filofiskt menad fråga än en kritisk. JAG HAR ALDRIG SAGT ATT BÖCKERNA DU GILLAR ÄR DÅLIGA. PUNKT.


---

Men att gnälla bara för att gnälla verkar rätt onödigt? Om du ska gnälla kan du väl göra det på saker som du faktiskt irriterar dig på? Roligt, eller ironiskt kanske, att du tycker det är kul med omständiga beskrivningar förresten när du klagar på när/att Jordan mfl. gör samma sak?