lite bokhjälp tack.
när jag var i tolvårsåldern så gav min kära mormor mig en bok.
den utspelade sig efter ett atomkrig, all sand hade smält till glas så båtarna vågade inte ta sig in till land ordentligt. den börjar iaf med att huvudpersonen blir lämnad på en ö av nått slag, senare så träffar han en tjej som han gömmer sig i nått form utav klostret där hon även föder en grovt missbildad unge. det är det jag kommer ihåg.
just ja, i början av boken så är det en mening som satte sig djupt rotad i mitt huvud och har gett mig med för livet.
"han brukade alltid viska ett blött "jag älskar dig" när han var klar och drog sig ur"
*rysningar*
snälla bullen, hjälp mig.