David Lynch filmer..

jag har tyvärr inte sett något själv men jag har hört att utan Alain Resnais skulle det inte vara mkt lynch idag.

Lost Highway

Mullholland Drive

Blue Velvet

Straight Story

Wild at Heart

Earaser Head (suger dock)

Elephant man

Twin Peaks (serie)

Varför inte släppa den här pretentiösa sopan... jag trodde verkligen han hade nåt när jag skulle börja se Elephant Man, men fan vilken besvikelse...

I alla fall, nu ska vi inte bli personliga, möjligt att han är influerad av Resnais. Testa att se I fjol i Marienbad, men se då till att du har STOR bild, helst projektor eller nåt, annars kan det bli en frustrerande upplevelse.

Hiroshima, mon amour är annars hans bästa tycker jag.

Men jag tycker Lynch lutar mer åt Bunuel, och då sådant som t ex Guldåldern. slowmo vet mer om den gode herrn.

Luise Bunuel är fig mig i alla fal e självklar kopling. nu tycker dock jag att david lynch är lika spänande som fårost. det är något som gittan i mörby att tycka arthouse är bra efter som hon också kan förstå det och får det serverat på ett tämligen lätt sätt. david har knarkat sönder sig själv och sitt film skapande för länge sen.

tackar vet jag cronenberg som faktiskt gjort mycket mer kvaletativa prylar och som nog kan gämföras med lynch om du vill ha tips om liknande filmer.

fins massa över spelat skit i stil med Mullholland Drive om man letar lite.

inte specielt ny skapande, inte intresant, inte svårt, bara löjligt och väldigt tafat. men diggar man det så fins det och blir över. är samma med italiensk barbar filmer från 80-talet. det fins miljoner stycken men vi har glömt dem av en anledning.

att cronenberg skulle vara mer "kvaletativ" än lynch är bara snack. Finns ingen regissör jag känner till som klarar att skapa såna stämningar lynch gör, och som dessutom kan göra den sämsta skådisen skitbra. Dessutom är filmerna ofta väldigt roliga. Och visst han är inspererad av bunuel, fransk film och surrealism men det kan ju kvitta för dom gör inga såna filmer idag.

lynch är mästerlig filmskapare. om man inte fattar det eller gillar hans filmer så ska man inte se dom. det handlar mycket om filosofi o psykologi osv. man måste nog vbara lite insatt i dom grejorna för att få ut nåt av hans filmer.
men att säga att det är skit är bara ett sätt att skylla ifrån sej för att man inte fattar. inte sagt att man skulle vara korkad för den sakens skull.

hahaha fan vad folk värkar lätt imponerade av manne. har själv träffat idioten och jag är tämligen oimponerad. var lite lustigt när jag var 14-15 och bara hade sett skit innan dock.

det han gort som är bra är inte skit som kasserade tv serier som släps som film helt cp klipta som tex Mullholland Drive.

han kan så mycket bättre men generält så är han så jävla slut på vetiga material i sitt sönder tjackade huvud.

tror dock att det blir lätt så när folk inte får ut något annat på video hylorna. då framstår han som den ända killen med lite ambitoner.

hoppas folk bara får i sig lite mer mat nyttigt så det får lite perspektiv på det han gjort.

Han är grym.

Storpajsarn kan inte stava redigt.

och KRS-one har inte sett film

PicNic P22

Var så god att förklara hans djupa filosofi och psykologi då, för oss som inte förstår.

Har inte jag sett film?

Antagligen Donnie Darko, Shawshank Redemption, Mulholland Dr. och ett antal gangsterfilmer, men inte mer än man hittar på Statoil i Eslöv... :P

Behöver ju inte ta det här till överdrift nu, men att hylla Lynch för hans "djup" utan att ha en aning om vad som finns utanför hans lilla värld är att sakna respekt för allt vad film heter.

Poängen med lynch som som gör honom bättre än de flesta pretantiösa filmarna är just att han inte har nåon bakomliggande filosofi som ska diskuteras, moralproblem som ska stötas osv. Man behöver inte vara intresserad av existensialism kontra postmodernism för att gilla honom.

och vilka "pretantiösa" regissörer är det du då talar om?

och hur går det ihop med vad geniet PicNic sa om "filosofi och psykologi"?

likställer du ideologiska eller moraliska ställningstaganden i film med pretentioner? (i negativ mening)

att sen filmerna ur ett konstnärligt och rytmiskt perspektiv är grymt bristfälliga, spelar det ingen roll heller?

Är du fommig eller?

Jag har inte sett Shawshank Redemption. Allt jag sa var att David Lynch var en bra regissör.

Jag har inte sett så mycket, men det jag sett har jag gillat som fan.

F ö ser jag hellre Terry Gilliam eller Tim Burton. Eller, alla tre.

Det är det jag menar, du tycker säkert att hans filmer är bra, det säger jag inte emot, men att säga att någon är en "bra regisssör" helt utan referensramar funkar inte.

Terry Gilliam, Tim Burton, David Lynch... vår tids kanske mest uppmärksammade "auteurer", inte för att de skulle vara bättre än säg Bela Tarr eller Tsai Ming-Liang, utan för att deras filmer har stora distributionsmässiga fördelar gentemot många andra. Du kan fixa deras filmer på vilken bensinmack som helst, men nån Tarr hittar du inte där, alltså är en jämförelse mellan de tre i stort sett meningslös eftersom inga andra släpps in på spelplanen så länge folk är för lata för att se något annat än den mest lättillgängliga "konsfilmen".

ja, Buñuel lär han beundra mycket och det är ingen dålig filmskapare att se upp till. har sett närmare 20 filmer av Buñuel och allt har varit riktigt sevärt.

vad picnic säger tar jag inget ansvar för.

Vad jag menar är följande: Regissörer, framförallt i den europeiska skolan, säg kieslowski eller haneke har en tendens att diskutera populära filsosofiska moral/etiska problem, inget ont mot detta iofs, men jag läser det hellre isåfall. Lynch har lagt sig på en annan nivå, diskuterar han någonting så är det snarare berättande och film på en metanivå, något jag finner betydligt intressantare. Och bristfälligheterna du nämner är väl en smaksak? Begreppet pretantiös kräver en egen diskussion, låt mig bara säga att jag inte ser det enbart negativt. Dock avskyr jag moraliska ställningstaganden i film, för starkt medium för att dela ut pekpinnar i och det gör heller inte lynch.

Tillbaks till grundfrågan dvs. tips om filmer i lynchstil.

Koji Wakamatsu brukar ha en stämmning i sina filmer som kan påminna om Lynch. Kolla Go go second time virgin och Ecstacy of the angels.

va?
David Lynchs grejer är ju unika och sköna. Det är klart man inte "behöver" gilla det. Men han är jävligt skicklig enligt mig. Gillar inte allt av honom dock. Men fullträffar som Lost highway är riktigt nice.
När han uttrycker en människas känslor och psykiska tillstånd i film på Lynchs sätt så blir det enligt mig ruskigt bra.

Det finns jätte många bra regissörer där ute. Men om du gillar Bergman bättre el liknande betyder det inte att David måste vara skit. Någonstans kommer tittarnas smak in i bilden.

Att tala om nåt som den europeiska skolan är ju bara dumt, här finns en enorm mångfald och varken Kieslowski eller Haneke är representiva för europeisk film. Det där handlar snarare om gamla fördomar om bra amerikansk kontra svår europeisk film.

Jag håller med dig om att mediumet är för starkt för pekpinnar, och att sådana oftast ter sig löjliga, men hur du kopplar dem till Haneke och Kieslowski förstår jag inte (eller rättare sagt; det gör du inte ens, så vart tog poängen vägen?). Pekpinnar ser jag oftare i mainstreamfilm (samt hos Godard) än någon annanstans.

Hos dina två exempel är det ju knappast heller "populära moraliska och etiska problem" som diskuteras, då har något gått förbi dig, utan snarare mänskliga tillstånd. Något som filmmediet är alldeles utmärkt lämpat för.

Lynch må ha gjort några filmer med som "diskuterar" berättandet i sig, men att kalla det för att lägga sig på en annan nivå är bara fel. Du kan diskutera vad du vill, det är inte ämnet som bestämmer kvalitet. Filmberättande har man experimenterat med i hundra år, och Lynch är knappast unik.

Och sen har han gjort värsta sortens moraliska smörja - The Elephant Man.

När du skriver verkar du få det till en tävling. Vem som får in mest filosofiska tankegångar i en film typ.

Spelar roll om man hittar en film på en mack eller var som helst. Den blir ju inte sämre för det.

Jag ser mycket konstfilm också. Werner Herzog och Murnau t ex.

Smaken är dock som baken. Seriöst bryr jag mig inte hur många namn du kan rabbla upp.

Klart man kan tala om den europieska skolan, mycket av den filmen grundades i filmskolor som lärde ut den typen av filmskapande. Och tror du att de bara handlar om "mänskliga tillstånd" så har du inte tittat djupt nog. Men vad jag menar är att de populära europiska pretantiösa filmarna följer den pågående filsofiska och sociologiska debatten. Det slipper vi hos lynch, han ligger på en annan nivå, en metanivå om du så vill, när det gäller filmskapandet.
För det mesta iallafall även om han tar upp det här med identitet rätt mycket också. Och elefantmannen är sentimental smörja där är jag helt med dig.

KRS-one P17
word

SunTsu

The Elephant man verkar kass och han tidiga Eraser head tål jag inte.

Men nog tycker jag att han har en speciell stil. Det jag tycker han är skicklig på är att få en att tro att man har kontroll över handlingen exakt hela tiden, fast man snarare hela tiden är lost. var femte minut så tänker man "aha men nu förstår jag". Mystiken i filmerna är underbar enligt mig. Alltid finns en 95 procentig förklaring på filmerna men 5 procent utelämnas för att det är inte meningen att man ska behöva förstå egentligen för att uppskatta filmen.

Av vad du har skrivit tycker jag du låter jävligt pretantiös. Gillar man något så gillar man det. Alla ha sin smak, sluta predika nu.

KRS-one P17

Jag har ingen aning om vad du pratar om. När snackar jag om filosofiska tankegångar och är två namn namedropping eller?

Det är ett stort problem att det bara en liten del av all kvalitetsfilm som finns som faktiskt når ut till en större massa. Det är därför Lynch/Gilliam/Burton ses som de mest egna regissörerna. Men självklart, jag menar inte att en film är dålig när den är lätt att få tag på. Utbudet är bara så sjukt begränsat...

dundermannen P12

Hej, nu går vi mot varandra i vad Kieslowski vill säga - jag menade att det är alldeles för lätt att avfärda honom som "populärmoralisk", det är ju där ytligheten ligger. Det där med mänskliga tillstånd var heller inte menat som ett enda tema i hans filmer.

Som sagt, vad är "den europeiska skolan"? Filmskapare har olika nationella, sociala och utbildningsmässiga bakgrunder som inte går att förena på det sätt du menar. Filmskolor med en starkt definerad linje kopplar jag mest till auktoritära regimer.

Haneke, den mest aktuella av de två (Caché), gör visserligen starka kommentarer till sin samtids politiska och kulturella klimat (och följer således "den filosofiska och socioliska debatten"). Detta ser jag absolut inte som en brist, snarare en fördel eftersom filmen kommer att stå sig även i framtiden då den behandlar alltid aktuella frågor, liksom reflekterar sin samtids idéhistoriska utveckling (något som bör manifestera sig i alla konstformer lika mycket som i populär- och facklitteratur).

...samtidigt som Lynchs dramaturgiska experiment faller i glömska, som gammal avant-gardefilm.

Jag tycker inte utbudet är så begränsat. Den som söker hittar, om man söker ordentligt. Att Murnau's filmer inte finns på Macken hoppas jag att jag inte behöver förklara. I Göteborg, där jag bor, kan jag dra till Movie Line och köpa filmer. de har ett jättestort utbud. Om jag vill se på bio går jag till cinemateket. Så enkelt är det.

Jag vet inte vart du bor men filmer kan man hitta.

KRS-one P17

Jag vet att Movieline har ett bra utbud, och Cinemateket visar bra grejer, men hur många människor tror du egentligen går dit och handlar/ser film? Faktum är att majoriteten av Sveriges befolkning hyr den film som finns på topplistan i videobutikerna och ser oftare King Kong och Narnia på SF än ett Sergei Parajanov-retrospektiv på Cinemateket.

Det GÅR så klart att få tag på mycket, men de flesta är knappt medvetna om att det finns annat än det som har premiär på dyr-bion, och har enorma fördomar mot film äldre än 2 år.

Men så har det alltid varit. Lite tragiskt. Men för mig spelar det ingen större roll, jag ser bara bra film ändå.

jag sa inte "socioliska". Såg en doumentär om filmskolornas betydelse för den europeiska filmen så det är där jag fick det ifrån, men du har kanske rätt. Dock vidhåller jag att om man inte är intresserad av den kulturella debatten så får man mer ut av en lynch film. Dessutom har han en fördel som jag uppskattar i att han ständigt kommenterar och förhåller sig till populärkulturen; och jag gillar populärkultur, och det gör väl du med, lyssnar på wu tang och what not. Det är väl också en av anledningarna till att han inte bara kan kallas för "avant-garde".

Jag stavade fel ;)

Okej och vad var det för en dokumentär? Och vilka filmskolor talade man om?
Antagligen spelar filmskolor lika stor roll för amerikansk som europeisk film, och gällande individuella filmskapare är det nog deras personliga erfarenheter, värderingar och intressen som i slutändan påverkar slutresultatet, inte var de har fått sin filmutbildning.

Populärkultur är ett lite för brett begrepp för att jag ska kunna säga att jag gillar det, då tycker jag det är mycket mer intressant, och viktigt, med den politiska och kulturella (nu snackar jag inte konst, utan levnadssätt och konflikter) debatten, men hade Lynch, som Jarmusch, gjort en film i sann Wu-Tang-anda hade jag nog gillat honom mer, visst ;)

gick på svt, handlade rent allmänt om skolarnas vikt för filmare, men strunt samma det var längesen och jag kommer knappt ihåg den. Hursom, om det är så att du mer intresserar dig för att läsa focault och derrida än att kolla på prisonbreak och lost så är det inte konstigt att du gillar den europeiska filmen (dom gör ju det också). Det ger dig dock något av en särställning i den här debatten. Apples and oranges. Ändå vill jag mena att Lynch gör intressant film, måhända att de inte är så intressanta ur ett dekonstruktionistiskt perspektiv han är ändå den enda experimentelle filmskaparen som fått sån populärkulturell status.