många av episoderna innehöll prettoskit, egentligen så pass mycket prettoskit att jag inte borde gilla filmen. Det enda jag tänkte under den första halvtimmen var "jävlar vad det här känns som en pretantiös skolpjäs..." men allt eftersom filmen gick insåg jag att det fanns meningar och diskutioner jag kommer minnas för livet, även om annat personerna sagt redan försvunnit ur mitt system. Vad som även gjorde filmen så fantastisk är hur episoder som är nästan 20 år gamla knyts samman med sånna som spelats in för bara några månader sedan. Och om inte annat är det skönt att se en film utan färger, hastiga rörelser eller fler än fyra olika kameravinklar. Det här är precis vad Mtv-generationen behöver...
Ta av dig din tjockisdräkt!