Frederich Neitze

Vad är han känd för, vet om att han har uttalat några kända "uttryck" men vilka?

Nietzsche, Friedrich

Nietzsche , Friedrich, f. 15 oktober 1844, d. 25 augusti 1900, tysk filosof och klassisk filolog. N. blev professor i grekiska i Basel 1869, men förtidspensionerades 1879 p.g.a. ohälsa. Han fick 1889 ett ej klart diagnostiserat psykiskt sammanbrott.

Friedrich Nietzsche var inte filosof av facket men blev ändå en av 1900-talets mest inflytelserika tänkare. Nyare forskning har befriat honom från stämpeln som protofascist. Foto 1882.


N:s första idéhistoriska verk var Die Geburt der Tragödie aus dem Geiste der Musik (1872; "Tragediens födelse"), där han utgår från Schopenhauers tolkning av livet som ett lidande och konsten som en möjlig tillfällig lättnad. N. vänder dock Schopenhauers viljeförnekelse till en livsbejakande estetik. Allt världsligt grundar sig på två makter, den dionysiska och den apollinska (termerna bildade efter namnen på de grekiska gudarna Dionysos och Apollon). Det dionysiska elementet innebär lidande och kamp, det apollinska är en slöja vävd av form och sken över världen. Den högsta syntesen av dionysisk och apollinsk konst är den attiska tragedin, ett uttryck för en livsattityd som dock snart förkvävdes av Euripides och Sokrates rationalism. Richard Wagners musikdramer inger förhoppning om en tragedins pånyttfödelse. N. korrigerade med sin analys Winckelmanns då ännu gängse, harmoniserande bild av den grekiska kulturen.

Av N:s fyra volymer Unzeitgemässe Betrachtungen ('Otidsenliga betraktelser', 1873-76) är Vom Nutzen und Nachteil der Historie für das Leben (1874; "Historien och livet") särskilt intressant därför att N. där driver tesen att historieforskningen inte bör tjäna den rena kunskapen, utan livet.

N. var främmande för Wagners antisemitism och "rikstyska" nationalism och upptäckte nu dessutom dekadenta kristna kyskhetsideal i musikdramat "Parsifal". Han frigjorde sig i Menschliches, Allzumenschliches ('Mänskligt, alltför mänskligt', 1878) från Wagner och andra tidigare förebilder, skrev aforismer efter mönster av de franska moralisterna och bekände sig till den antimetafysiska positivismen: det finns inga eviga sanningar, bara historiska företeelser. I Morgenröthe ('Morgonrodnad', 1881) inledde han sitt "fälttåg mot moralen": alla föregivet objektiva värderingar är baserade på subjektiva intressen, moralen måste stå i livets tjänst, sanningen är vad som tillgodoser perspektivet att livet skall bibehållas och stegras. Kärnpunkterna i Die fröhliche Wissenschaft (1882; "Den glada vetenskapen") är att "Gud är död", att en "högre människa" legitimeras av en "högre moral" och att människans grundinstinkt är viljan till makt.

Also sprach Zarathustra (1-4, 1883-85; "Sålunda talade Zarathustra") inleder den tredje fasen i N:s idéutveckling, där han presenterar den etiska heroismen på ett språk som har kallats nydanande: ironiskt, polemiskt, meditativt, hymniskt och patetiskt. Ledmotiv är viljan till makt och övermänniskan som utopiskt mål för utvecklingen (dock inte i socialdarwinistisk mening), stark nog att vilja gå igenom livet gång på gång, att säga ja till alltings eviga återkomst (en teori som N. kände till från grekisk filosofi). I Jenseits von Gut und Böse (1886; "Bortom godt och ondt") fortsätter N. sin kultur- och moralkritik, nu mer kompromisslöst och krävande än tidigare. Han utdömer samtidens ideal, smak och problem som avarter av kristendomens demokratiska hjordmoral och förkastar nu också Kants och Schopenhauers etik: det finns bara herremoral och slavmoral. Han framhäver det omedvetnas roll och förklarar (liksom senare Freud) att religionen är ett neurosfenomen, han visar att grammatiken och språket vilseleder tänkandet och föregriper därmed språkfilosofin (Wittgenstein, Carnap, Derrida). Han förespråkar ett enat Europa, i förlängningen en enad värld. I Zur Genealogie der Moral (1887; "Om moralens härstamning") och Götzen-Dämmerung (1889; "Afgudaskymning") rekapitulerar han tidigare framförda idéer och kritiserar livsförnekande företeelser; i Der Antichrist (1895; "Antikrist") sammanfattar han sin kritik av kristendomen och ger en bild av Jesus utan underverk och dogmer, en kärlekspraktiker vars lära Paulus vände till dess motsats. Ecce homo (skriven 1888/89, tryckt 1908) är en intellektuell självbiografi med klarsynta analyser och pregnanta formuleringar, men också delvis präglad av den annalkande sinnessjukdomen.

N:s syster Elisabeth Förster-Nietzsche (1846-1935) skapade i Weimar ett Nietzschearkiv som hon kontrollerade ända till sin död 1935. Hon byggde målmedvetet upp en bild av N. som ideologisk förelöpare till Tredje riket. Systern lät ur N:s efterlämnade papper kompilera Der Wille zur Macht ('Viljan till makt', 1901), där N:s avsikter är tendentiöst feltolkade och texterna ibland t.o.m. förfalskade.

N:s alltför sparsamma begreppsdefinitioner och hans skenbara inkonsekvenser möjliggör olika tolkningar av hans texter. Thomas Mann läste N:s tal om slaveri, krig, våld och härlig grymhet som estetiska fantasier och bedömde hans tänkande som "den absoluta genialiteten, ytterligt opragmatiskt, djupt opolitiskt".

N. har djupgående påverkat psykoanalytiker och existentialistiska filosofer samt en mängd författare, t.ex. Rilke, Thomas Mann, Gide, Hamsun, Strindberg, Ekelund och Södergran. Efter andra världskriget har intresset för N. varit särskilt stort i USA och Frankrike.

N:s Werke: Kritische Gesamtausgabe under redaktion av Giorgio Colli och Mazzino Montinari, planerad till ca 50 volymer, är under utgivning sedan 1967. Sämtliche Werke: Kritische Studienausgabe av samma utgivare föreligger avslutad i 15 volymer (1980).
Harry Järv

Bra så? :)

Hanses P15.

kick ass dude.
Dock var det biografin över honom och inte de "qote" som jag har fått för mig att han var, är så känd för. Typ att "för att kunna gå så måste du först kunna stå" eller nåt i den stilen, är inte det neitze?

Så här jag sitter på min skola nu, och vi har ne.se och jag såg att du ville veta nått om han så jag körde en sökning på hans namn fick upp det där och cope ---> paste. Så jag vet igentligen ingenting! :D

"As one who is good, one belongs to the 'good,' a community that
possesses communal feeling because all individuals are knit
together by the sense of repayment."

"As one who is bad, one belongs to the 'bad,' a group of subjected,
impotent human beings who have no communal feeling. The good are
a caste, the bad a mass like dust."

qoutes by neitze.

Hanses P15.

okej men du hitta alltså om honom. jag sökte på google och hitta nada niente nothing liksom. va fan gjorde du som inte jag gjorde?????

Jag sökte på NE.SE!!!!! Vi har det på här på skolan.

"To live alone one must be a beast or a god, says Aristotle. Leaving
out the third case: one must be both - a philosopher."

den var också grym.

neat, ska kolla in sidan.

Haha, den sista var fet.

- "To educate educators! But the first ones must educate themselves!
And for these I write." -

den här då?

- What ? Is man merely a mistake of God's ?
Or God merely a mistake of man's ? -

fan neitze var kung ju.

Han har säkert tusen såndana grymma citat.

Hanses P15.

hoppas det men vart hittar man fler?
Im all out dude...

- All truth is simple... is that not doubly a lie ? -

opps hade visst en till på lager. ;)

Hahaha. Nej jag vet inte vart det finns att hämta mer. :/

Alltså han skrev coola aforismer och filosofiska punchlines, visst. Men hans filosofi är helt ohållbar. Dessutom är den oklart formulertad, och öppen för hur många tolkningar som helst. Det kommer automatiskt att göra honom till en kultfigur i vissa kretsar. Mysticism lockar, och möjligheten att tolka in vad man själv önskar också.

Nej, tacka vet jag riktig filosofi. Ge mig Quines dissar av metafysiken före Nietzsches mer verbalt slagfärdiga vilken dag som helst.

Nietzsche har blivit antagen för att vara nazist vilket han i själva verket inte var.. det var typ hans syter eller mor (eller nåt!?) som på nåt vänster fick den stämpeln på honom.. bara en onödig fotnot som jag inte kan gå in närmare på då mitt minne är minst sagt bristande..

som Hanses paste:ade lite om så hade han en tanke om övermänniskan.. en överlägsen grupp människor som skulle styra över resten av folket.. och tankar om att man "får" bete sig exakt hur som helst då du själv är den enda viktiga i ditt liv.. jag tycker personligen att han var en riktig gök, därmed inte sagt att hans tankar kan vara tänkvärda ändå..

det mest kända jag kan minnas att han sagt var väl detsamma som titeln på nån bok som han skrivit där.. "Gud är död!" och bakom det låg nån tanke som jag inte minns så väl.. men det går väl att ta reda på genom att läsa boken..

greggan F21.

Tror den gick ungeför såhär.

skapade gud människan eller människan gud...

tror det ska inte säga säkert.

greggan
det var hans syster som skrev om och gav ut sådant som lutade mot nazism och fascism.

övermänniskan handlar inte om en grupp speciela människor som ska regera världen. övermänniskan är en människa som är helt fri från normer.
övermänniskan står över all samhällsmoral och regler, och skapar istället sin egen väg.

jag tycker själv att Nietzsche är en av de absolut bästa.
nihilism i toppform.

om Gud inte existerar är allt tillåtet

Miaz P18
tack, så var det ja med syrran..

hmm.. du är säkert mer insatt i det där än vad jag är men jag tyckte inte alls om tanken om övermänniskan.. varför skulle någon vara mer värd än någon annan och inte behöva bry sig om sociala normer och regler mm..?
visst kan det ligga viss sanning i att man bör sätta sig själv i första rummet men jag tycker han drar det sjukt långt.. jag skulle inte vilja leva i hans idealsamhälle..

Jag ser inte Nietzsche som nihilist, han uttrycker själv normer. Det om att vara övermänniska är i högsta grad moraliska normer, möjligen även en moralisk objektivism vid första anblick. Det är helt omöjligt att förstå hans ståndpunkter.

Han tillskrivs ofta ett förkastande av klassisk metafysik. Genom att säga att kristendomen (eller Gud) är död exempelvis. Även detta är konstigt, i stort sätt var det även detta Kant gjorde, i alla fall i spekulativa eller dogmatiska former. Kant visar rätt övertygande på en modern metafysisk hållning (en där man inte bara hittar på en massa metafysiska saker, utan verkligen undersöker vilken metafysik man måste ha och som vi faktiskt har). Att sedan Kant var kristen och fuskade med Gud på ett hörn förkastar knappast de mer seriösa kunskapsdelarna av hans verk. Jag skulle därför snarare vilja tillskriva Kant rollen som den som förkastar metafysiken i nietzschiansk mening.

Om Gud inte existerar så behöver inte allt vara tillåtet. Man kan mycket väl seriöst förespråka både objektiva, universella och absoluta etiker utan en grund som är Gud. Och man kan tillika förkasta objektiv och absolut moral även om Gud existerar.
Exempel på det tidigare är samhällskontraktstänkanden (t ex Rawls), att det finns moral i naturen, moral i enlighet med det goda livet (t ex Aristoteles) etc.

"varför skulle någon vara mer värd än någon annan och inte behöva bry sig om sociala normer och regler mm..?"
va?? jag förstår inte riktigt vad du menar.

Nietzsches övermänniska, är en människa, vem som hellst,
inte mer värd än någon annan, men fri från normer och regler, dvs att han inte ser någon sanning i dem.
ifall man lever efter detta till 100%, så kan man ju antingen bli en spritt språngande galning eller världens mest älskande person.

själv ser jag ingen sanning i normer eller regler. men jag har själv fått uppleva smärta, i fysisk och psykisk form, och det är inget jag dirket njuter av, jusst därför tänker jag inte heller utsätta andra för det. dvs att jag inte har några planer på att mörda folk.
men ifall jag känner för att ta heroin, så kommer inte någon svensk norm eller lag hindra mig.
och detta gör väl då mig till en övermänniska.

Doggland
Jag ser inte Nietzsche som nihilist, han uttrycker själv normer . det gör han mycket möjligt, tyvärr har jag läst för lite.

Icke tingen är det som glädja eller förskräcka människorna, utan deras föreställningar om tingen. - Epiktetos

det finns moral i naturen
det kan man ju tala om. själv är jag inte helt säker.
det enda som jag egentligen vet är att döden innebär att annhöriga får lida.
därför har jag alltså någon form av moral.
jag vill helt enkelt inte skapa lidande.

men själv tycker jag inte att nihilismen är något man ska sitta och studera och hålla på med, för man slutar bara upp med en massa fakta och skit.
istället tycker jag man ska utföra saker som bryter mot normer och regler, för att sedan kunna avgöra ifall de känns "rätt" eller "fel" för en själv.
och på så sätt bli kvitt dem.

flum tankar, men ändå bra

HansScheike P0

det finns moral i naturen
att allt i naturen måste ta hand om varandra för att vi ska kunna uppnå harmoni tillsammans.
jag antar att det var detta doggland tala om.

Jag menade litet mer generellt faktiskt... Det finns litet olika varianter. Att världen (universum) innehåller etik, men att denna inte utgår från Gud. Att vissa regler följer ur att vara människa. Att moral som begrepp oundvikligen implicerar vissa saker.
Det goda som allt, eller vi människor strävar efter. mfl uppfattningar.

Det tydligaste, och kanske kändaste, exemplet med etik utan Gud torde vara platons idevärld. Där finns iden om det goda och den är den riktiga moralen.

Själv är jag inte så insatt i så många olika varianter av moral i naturen. Det hela beror på vad man menar med naturen.
Etik som är en del av universum är platon ett exempel på, en form av metaetisk realism.

Men det finns även något som heter naturrätt. Något som jag tycker är ytterst krångligt, helst då begreppet används olika av olika filosofer och teologer, och att vissa ändå har med Gud i begreppet.

Även aristoteles skulle kunna tolkas som att ha en naturlig moral. På den tiden hade man en teleologisk uppfattning om att saker faktiskt strävade efter det goda. Och det är väl då i någon mening naturligt att göra det. Jag är osäker om min lektor går med på en sådan enkel bild av aristoteles dock :)

Oftast rätt och fel i någon bemärkelse. Det kan ju vara rättigheter, och då är den vanliga tolkningen att det är fel att bryta mot dessa.

*En tanke är att allt försöker sträva mot sådant som är gott.
*En annan är att världen så som den ter sig inte är den riktiga världen utan att den riktiga världen ären bortom våran bestående av rena ideer, där bland annat ideen om det goda finns.
*Metaetisk realism behöver dock inte tänka sig en idevärld, utan helt enkelt att rätt och fel finns i universum.
*En fjärde är att i någon mening försöka avgöra vad som faktiskt är rättvist. Om man verkligen lyckas sluta sig till det, så har man ju kommit fram till en moralisk term. Sedan skulle jag inte hålla med om att rättvisa automatiskt är rätt.

Hur kan rätt finnas egentligen utan för våra huvuden. Well, hur kan gravitation finnas egentligen. Eller för den delen våra medvetanden själva. Det är inte självklart att sådana frågor kan besvaras, de kan mycket väl vara sanna ändå.

"he who fights the monster must see to it that he himself does not become a monster...

...for when you gaze deep into the abyss, the abyss gazes also into you."

jävligt bra (lite ungefärligt) citat.

Livet är en motsättning. Varje människa som söker påvisa beständighet i sitt tänkande ljuger.

Om någon har svar på de stora frågorna, så ljuger han.

Om någon är konsekvent, är det tillämpat och inte ärligt, och därför falskt.

En stor filosof kan inte vara lättolkad. Han söker tala om och resonera runt livet. Rymden mellan varje ord är livet.

"På södra halvklotet
går solen motsols"

Strukturer är skapade av människan.
Livet är kaos.
Känslan är kärnan.
Den är bortom vetenskap.
-därför konst!

Därför Nietzche.