[Tvspel, PS3] Uncharted: Drake's Fortune

[Tvspel, PS3] Uncharted: Drake's Fortune

Jak-serien var en större, snyggare och vuxnare version av Crash-serien. Uncharted är för Jak vad Jak var för Crash.

Så fel man kan ha.
Jag trodde att Naughty Dog ägnade sig åt ett enkelt könsbyte av Tomb Raider-konceptet, men i själva verket har de utfört en långt mer avancerad operation – återupplivandet av det sedan länge stendöda matinéactionspelet.
Det här ligger förstås helt rätt i tiden. Lara Croft saknar helt den karisma som gjort kapten Jack Sparrow till en popikon och hans filmer till de mest inkomstbringande någonsin. Träige Rhama Sabrier från Galleon minns ingen längre, och Pitfall Harry har för länge sedan vuxit ur sina tajta khakis.

I detta minst sagt bistra klimat introducerar Naughty Dog karaktären, eller ska vi säga människan, Nathan Drake. För trots att vi har att göra med höga kindben, gnistrande tandrader och ett kroppsspråk som bara existerar på öppna provspelningar i Hollywood, så tror jag på den lättsinnige skattletaren. Jag rentav gillar honom, och tillsammans med hans sidekick, välspelad av Emily Rose från HBO-serien John from Cincinnati, utgör de ett klassiskt äventyrspar. Tänk Michael Douglas och Kathleen Turner – konstant munhuggande som motvikt till en bubblande romans.

DEN GAMLA SKOLAN
Faktum är att det inte finns mycket i den här berättelsen som inte är just klassiskt, från den äldre gentlemannaskurken med brittisk accent till dödsföraktande klängande i spirande vinrankor. Det hade lätt kunnat bli tröttsamt om det inte vore för att alltsammans är så välskrivet, välspelat och välregisserat att jag bara kan le åt det.
Under jakten på en urgammal guldskatt på en mystisk ö visar Naughty Dog prov på sin känsla för plattformsdesign. Drake springer, hoppar, klättrar, åker jeep, kör vattenskoter, skjuter och kastar granater. Just när en sekvens börjar kännas utdragen byter spelet karaktär.
Under vissa partier visar kameran händelserna ur vinklar som får Uncharted att se ut som ett gammalt 2D-äventyr byggt av polygoner. Många av de underfundiga klättringssekvenserna har skapats av Hirokazu Yasuhara, före detta Sonic Team, och det är inte svårt att känna igen hans hantverk.
Att Uncharted på många sätt är ett spel av den gamla skolan i en konstym av morgondagens snitt, får tyvärr ett par mindre smickrande konsekvenser. Det är till att börja med lätt. Väldigt lätt. Det är också extremt linjärt. I många spel hade det varit ett tecken på lata eller osäkra utvecklare, men Naughty Dogs bakgrund i kombination med Uncharteds tydliga linje ställer det utom allt tvivel att det här är ett medvetet drag. Det blir därför en perfekt introduktion till äventyrsgenren snarare än ett för hardcorepubliken realistiskt alternativ till det betydligt mer avancerade Assassin’s Creed.
Samtidigt gör spelets struktur tillsammans med den iögonfallande designen att det är extremt lätt att ta till sig. Under de drygt åtta timmar som spelet varar tar jag en välförtjänt technicolor-semester från allt som börjar kännas påfrestande i ett stundtals hårt och grått spelklimat.

Skribent: Thomas Wiborgh http://loading.se/review.php?review=718